”Omsättningsmålet” – HD fortsätter på temat lojalitet

Varje år går ett antal kollegor från Tvistlösningsgruppen igenom Högsta domstolens avgöranden. Vi väljer ut de rättsfall som har störst betydelse för de rättsområden vi på TM & Partners lämnar råd inom och håller en lättsam dragning för våra kollegor med efterföljande diskussion. I år är tveklöst det så kallade Omsättningsmålet det mest intressanta/betydelsefulla avgörandet. Målet är en fortsättning på en rad rättsfall som Högsta domstolen producerat de senaste åren på temat lojalitet i avtalsförhållanden (jfr ”Överförmyndaren”, ”Ränteskruven”, ”Kravmjölken”, ”Skogssällskapet” och ”Leksaksaffären i Vimmerby”).

Omsättningsmålet gäller något så ovanligt som lojalitet och skadeståndsskyldighet inom ramen för ett aktieöverlåtelseavtal och en avtalad möjlighet till tilläggsköpeskilling/lättnad mot tredjeman för säljaren.

Ägaren av ett bolag överlät samtliga aktier i målbolaget. I aktieöverlåtelseavtalet föreskrevs en skyldighet för köparna att lösa säljaren från ett borgensåtagande som säljaren hade gentemot en bank när bolagets årsomsättning översteg 10 miljoner kr eller när bolaget omsatt totalt 10 miljoner kr från tillträdesdagen.

Omsättningen översteg dock aldrig det belopp som angavs i avtalet. Detta eftersom köparna efter överlåtelsen krediterade fakturor utställda på bolag närstående till dem samt i övrigt omdirigerade verksamheten i det överlåtna bolaget till egna närstående bolag. Slutligen överlät köparna målbolagets inkråm till andra bolag som ägdes av dem och försatte kort därefter målbolaget i konkurs. Säljaren tvingades därför uppfylla sitt borgensåtagande gentemot banken och krävde därefter köparna på motsvarande belopp. Hade köparna inte agerat illojalt, så hade årsomsättningen i målbolaget med marginal överstigit 10 miljoner kronor innan bolaget försattes i konkurs.

Högsta domstolen konstaterade att klausulen i överlåtelseavtalet skulle förstås på så sätt att den innebar en plikt för köparna att lojalt verka för att det uppsatta målet för omsättningen skulle uppnås, bland annat eftersom avtalsklausulen annars skulle bli innehållslös för säljaren.

Mot denna bakgrund ansåg Högsta domstolen att de åtgärder köparna hade vidtagit direkt motverkade det mellan parterna förutsatta omsättningsmålet. Eftersom köparna inte heller hade visat att åtgärderna var företagsekonomiskt nödvändiga fann Högsta domstolen att köparna var skadeståndsskyldiga gentemot säljaren med ett belopp motsvarande borgensåtagandet.

Högsta domstolens avgörande i målet är intressant eftersom det berör frågan om lojalitetspliktens omfattning och under vilka omständigheter en parts agerande i strid med lojalitetsplikten kan ge upphov till skadeståndsskyldighet. Särskilt gäller detta vid företagsöverlåtelser.

Lojalitetsplikten innebär i det aktuella fallet att köparna var skyldiga att efter bästa förmåga verka för att omsättningsvillkoret uppfylldes. Det bör noteras att Högsta domstolen valt ett tydligt och kraftfullt språk när de skriver att parterna efter ”bästa förmåga” skulle verka för att förutsättningarna för tilläggsköpeskilling skulle kunna uppnås. Möjligen är ordvalet väl kraftfullt.

Omfattningen av lojalitetsplikten ska emellertid avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. En parts agerande måste ställas i relation till motpartens rimliga förväntningar och hänsyn måste därvid tas till fördelningen av risk och kontroll över omständigheter som regleras i avtalet.