Det gäller vid skiljeklausuler i ramavtal och allmänna villkor
Högsta domstolen har avgjort mål om skiljeklausuls giltighet i ramavtal och allmänna villkor.
Den 17 maj 2023 meddelade Högsta domstolen beslut i mål där frågan var huruvida en skiljeklausul i ett ramavtal utgjorde rättegångshinder i en tvist om ett senare träffat avropsavtal. KB Plastunion väckte talan mot Husqvarna som invände att talan skulle avvisas eftersom tvisten omfattades av skiljeavtal. Högsta domstolen hade att pröva huruvida det fanns ett gällande skiljeavtal mellan parterna.
Om skiljeklausuler i ramavtal och standardavtal
Enligt 1 § lag (1999:116) om skiljeförfarande kan parter ingå avtal om att dispositiva tvister ska avgöras genom skiljeförfarande. Om parterna har träffat ett sådant avtal får inte en allmän domstol pröva tvisten, om någon av parterna invänder att det finns ett skiljeavtal. Ett skiljeavtal kan avse framtida tvister om ett i avtalet angivet, konkretiserat, rättsförhållande.
Ramavtal används ofta när parter ska reglera hur framtida köp ska gå till. När en part senare ska göra ett köp, avropa, under ramavtalet så blir ramavtalet en del av avropsavtalet. En skiljeklausul i ett ramavtal kan således bli del av avropsavtalet och bindande avseende tvister om avropsavtalet.
För att bedöma huruvida skiljeklausuler i standardavtal utgör avtalsinnehåll eller inte används allmänna avtalsrättsliga principer. För att ett standardavtal ska bli del av ett avtal måste en part ha fått kännedom om standardavtalet före det att avtalet ingicks. Genom en tydlig hänvisning till standardavtalen och genom att hålla villkoren tillgängliga för motparten kan avtalsparterna bli bundna av en skiljeklausul som finns däri trots att motparten inte faktiskt tagit del av skiljeklausulen. Är en skiljeklausul överraskande eller särskilt betungande kan det leda till att bundenhet inte uppstår. Emellertid, anses en skiljeklausul som utgångspunkt inte särskilt överraskande eller betungande i kommersiella avtalsförhållanden (jfr NJA 1980 s. 46).
Bedömningen i detta fall
Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att det fanns ett gällande avtal mellan parterna från 2007. Att avtalet skulle ha upphört fann domstolen inget stöd för. Av avtalet framgick att villkoren var tillämpliga på köp av produkter i enlighet med efterföljande inköpsordrar, vilket bl.a. innefattade en skiljeklausul som omfattade tvister om avtalet och inköpsordrar. År 2014 upprättade Husqvarna inköpsordrar i enlighet med avtalet vilket KB Plastunion senare levererade under. I fakturorna som KB Plastunion upprättade hänvisades till såväl ordrarnas nummer samt varornas artikelnummer. Dessa beställningar omfattades av skiljeklausulen, trots att det inte hade gjorts några beställningar under ett antal år.
Högsta domstolen uttalade vidare att om 2007 års skiljeklausul inte hade gällt så hade KB Plastunion likväl varit bunden av skiljeklausulen i Husqvarnas allmänna villkor. Husqvarna hade nämligen i sina inköpsordrar inkluderat en hänvisning till deras allmänna villkor vari det fanns en skiljeklausul, motsvarande den i avtalet. Av ordrarna framgick även en webbadress där de allmänna villkoren fanns tillgängliga för KB Plastunion. KB Plastunion har sedan levererat i enlighet med ordrarna utan någon invändning mot skiljeklausulen i de allmänna villkoren.
