Till Aktuellt
Nyhetsbrev | 2022-06-02

Utgör en motparts identitet insiderinformation?

I juni 2019 meddelade Finansinspektionen ett uppmärksammat beslut om att erlägga Hoylu AB (”Hoylu”), ett bolag noterat på Nasdaq First North Growth Market, en sanktionsavgift om 2,1 miljoner kronor. Finansinspektionen ansåg att Hoylu bland annat åsidosatt kraven på offentliggörande av insiderinformation enligt EU:s marknadsmissbruksförordning (”MAR”) genom att inte offentliggöra en motparts identitet i pressmeddelande. Beslutet, som skapat stor debatt, överklagades och kammarrätten har nyligen avkunnat dom. Kammarrätten valde att inte döma i enlighet med Finansinspektionens linje men domen har nu överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen. I det följande redogör vi för vår uppfattning av rättsläget.

Finansinspektionens sanktionsbeslut grundade sig på Hoylus hantering av informationsgivning i samband med ingåendet av ett ramavtal med Holland America Line (”HAL”), som ingår i en av världens största kryssningskoncerner – Carnivalkoncernen. I april 2017 offentliggjorde Hoylu ett pressmeddelande med uppgifter om att bolaget ingått ”ett femårigt Master Service Agreement” med ett ”stort USA-baserat livsstils- och kommunikationsbolag” och att kontraktsvärdet uppskattades till mer än två miljoner USD. Därefter offentliggjorde Hoylu ett kompletterande pressmeddelande i vilket det förtydligades att motparten var ”ett stort globalt kryssningsföretag med underhållning och hotell”. Finansinspektionen ansåg dock, trots offentliggörandet av ytterligare beskrivningar, att motpartens namn var av betydelse för att kunna bedöma Hoylus möjligheter att långsiktigt attrahera nya kunder och ingå avtal. Hur Finansinspektionen kom till denna slutsats presenteras inte i beslutet. Finansinspektionen hävdade, helt utan att utveckla resonemanget, att information om ”motpartens namn i kundförhållanden typiskt sett är av stor betydelse för investerare”.

Beslutet överklagades och ärendet har därefter behandlats av förvaltningsrätten (Mål nr 16255-19) samt därefter av kammarrätten (Mål nr 8292-20). I kammarrättens dom framfördes att när ett avtal ingås ska hänsyn tas till bland annat avtalets beskaffenhet och betydelse för emittenten, vilken typ av avtalspart som avtalet ingåtts med och vilken övrig information som offentliggjorts. Kammarrätten ansåg, i det aktuella fallet, att avtalets potentiella ordervärde var mycket högt i förhållande till bolagets omsättning. Därutöver utgjorde avtalet ett ramavtal som i sig inte innehåller några beställningar, vilket medförde att en mer utförlig beskrivning av avtalsparten krävdes än om det varit fråga om ett rent orderavtal.

Hoylus kompletterande pressmeddelande innehöll information om vilken bransch avtalsparten verkar i, samt att företaget verkar på en global marknad. Då det potentiella ordervärdet var den centrala delen av avtalets betydelse för bolaget ansåg kammarrätten att Hoylu offentliggjort tillräckligt med information om avtalet i detta fall. Underlåtenhet att offentliggöra en avtalsparts identitet utgjorde, enligt kammarrätten, därför inte ett åsidosättande av kraven på offentliggörande av insiderinformation enligt MAR.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det inte finns någon särskild skyldighet att offentliggöra en avtalsparts identitet i pressmeddelanden enligt reglerna om offentliggörande av insiderinformation i MAR. Detta är även i linje med tidigare beslut från Nasdaqs disciplinnämnd. Slutsatsen att motpartens identitet inte behöver offentliggöras ska dock behandlas med viss försiktighet eftersom en motparts identitet enligt kammarrätten i många fall kan utgöra insiderinformation. Då domen har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen är rättsläget heller inte helt klarlagt.

Mot bakgrund av ovan är vår rekommendation att bolag i varje enskilt fall gör en allsidig bedömning av avtalet samt motparten. I bedömningen bör bolaget särskilt beakta avtalets beskaffenhet.  Av kammarrättens dom synes exempelvis motpartens identitet inte vara av lika stor betydelse vid rena orderavtal eller redan fullgjorda förpliktelser. Om det i stället är fråga om ett samarbetsavtal är det emellertid mycket som tyder på att motpartens namn bör offentliggöras. En emittent bör dock alltid beakta avtalets ekonomiska värde och betydelse för bolaget.