Under YAS Arbitration Day 2022, den 10 november, medverkade Kristoffer Stråth i en panel inför deltagare aktiva inom skiljemannaområdet på temat: Do’s and don’ts ur skiljedomarens perspektiv.
Den 6 december 2022 meddelade Högsta domstolen beslut i det intressanta målet ”Ringen”. I ett tidigare mål hade tingsrätten i dom förpliktigat S att till K utge en ring som tillhörde K. När S därefter inte överlämnade ringen till K begärde K verkställighet hos Kronofogden. S påstod, precis som i tingsrätten, att denne inte hade ringen och detta ledde till att Kronofogden inte kunde verkställa domen.
K väckte en ny talan i tingsrätten med yrkande om att S skulle ersätta ringens värde. S bestred yrkandet och invände att den tidigare domens rättskraft utgjorde hinder för ny prövning. Frågan som Högsta domstolen hade att pröva var om en tidigare dom där käranden tilldömts att utfå viss egendom från svaranden hindrade en ny talan där käranden i stället yrkade att få ersättning för egendomens värde, surrogatprestation. En delfråga var om det var av betydelse att den tidigare domen inte hade kunnat verkställas.
Högsta domstolen har i praxis konstaterat att den negativa rättskraften, som gör att ett mål som prövats inte kan prövas igen, inte bara gäller samma rättsföljd utan även alternativa och ekonomiskt likvärdiga rättsföljder. Praxis är dock utvecklad för mål om betalningsskyldighet. Det finns flera skäl som talar för att rättskraften bör bedömas på liknande sätt i mål om surrogatprestation. Eftersom en kärande inte kan få bifall för både ett yrkande om att få ut viss egendom och ett yrkande om ersättning för samma egendoms värde är det tydligt att yrkandena är alternativa. Den negativa rättskraften av en dom om utfående av egendom täcker då även ett yrkande om ersättning för egendomens värde.
Att få ut en viss egendom och att få ersättning för samma egendoms värde anses även ekonomiskt likvärdiga ur rättskraftshänseende trots att utfående av egendom oftast ses som en starkare rättsföljd. En surrogatprestation ska så långt som möjligt ersätta egendomens värde men kan aldrig jämställas helt med egendomen.
I ”Ringen” ansåg dock Högsta domstolen att det varken är möjligt eller lämpligt att låta praxis om rättskraft, utformad för vissa typer av ersättning, omfatta alla typer av civilrättsliga anspråk. Rättskraften är även begränsad i tiden och omständigheter som inträffat efter lagakraftvunnen dom kan göra att en ny talan ska tillåtas trots att den rör samma sak. Sådana omständigheter ska utgöra rättsfakta och vara relevanta.
Om en dom om utfående av egendom inte kan verkställas skulle käranden lida rättsförlust om en ny talan inte tillåts. Käranden hade inte genom ett andrahandsyrkande om ersättning i den första processen kunnat undanröja den risken eftersom ett sådant yrkande inte skulle prövas om yrkandet om utfående bifölls.
Att S inte längre hade ringen och inte kunde följa domen som då inte heller kunde verkställas ansågs vara ett nytt och relevant rättsfaktum. Därför tillät Högsta domstolen K:s nya talan om ersättning även fast den avsåg samma sak.
Varje år går ett antal kollegor från Tvistlösningsgruppen igenom Högsta domstolens avgöranden. Vi väljer ut de rättsfall som har störst betydelse för de rättsområden vi på TM & Partners lämnar råd inom och håller en lättsam dragning för våra kollegor med efterföljande diskussion. I år är tveklöst det så kallade Omsättningsmålet det mest intressanta/betydelsefulla avgörandet. Målet är en fortsättning på en rad rättsfall som Högsta domstolen producerat de senaste åren på temat lojalitet i avtalsförhållanden (jfr ”Överförmyndaren”, ”Ränteskruven”, ”Kravmjölken”, ”Skogssällskapet” och ”Leksaksaffären i Vimmerby”).
Omsättningsmålet gäller något så ovanligt som lojalitet och skadeståndsskyldighet inom ramen för ett aktieöverlåtelseavtal och en avtalad möjlighet till tilläggsköpeskilling/lättnad mot tredjeman för säljaren.
Ägaren av ett bolag överlät samtliga aktier i målbolaget. I aktieöverlåtelseavtalet föreskrevs en skyldighet för köparna att lösa säljaren från ett borgensåtagande som säljaren hade gentemot en bank när bolagets årsomsättning översteg 10 miljoner kr eller när bolaget omsatt totalt 10 miljoner kr från tillträdesdagen.
Omsättningen översteg dock aldrig det belopp som angavs i avtalet. Detta eftersom köparna efter överlåtelsen krediterade fakturor utställda på bolag närstående till dem samt i övrigt omdirigerade verksamheten i det överlåtna bolaget till egna närstående bolag. Slutligen överlät köparna målbolagets inkråm till andra bolag som ägdes av dem och försatte kort därefter målbolaget i konkurs. Säljaren tvingades därför uppfylla sitt borgensåtagande gentemot banken och krävde därefter köparna på motsvarande belopp. Hade köparna inte agerat illojalt, så hade årsomsättningen i målbolaget med marginal överstigit 10 miljoner kronor innan bolaget försattes i konkurs.
Högsta domstolen konstaterade att klausulen i överlåtelseavtalet skulle förstås på så sätt att den innebar en plikt för köparna att lojalt verka för att det uppsatta målet för omsättningen skulle uppnås, bland annat eftersom avtalsklausulen annars skulle bli innehållslös för säljaren.
Mot denna bakgrund ansåg Högsta domstolen att de åtgärder köparna hade vidtagit direkt motverkade det mellan parterna förutsatta omsättningsmålet. Eftersom köparna inte heller hade visat att åtgärderna var företagsekonomiskt nödvändiga fann Högsta domstolen att köparna var skadeståndsskyldiga gentemot säljaren med ett belopp motsvarande borgensåtagandet.
Högsta domstolens avgörande i målet är intressant eftersom det berör frågan om lojalitetspliktens omfattning och under vilka omständigheter en parts agerande i strid med lojalitetsplikten kan ge upphov till skadeståndsskyldighet. Särskilt gäller detta vid företagsöverlåtelser.
Lojalitetsplikten innebär i det aktuella fallet att köparna var skyldiga att efter bästa förmåga verka för att omsättningsvillkoret uppfylldes. Det bör noteras att Högsta domstolen valt ett tydligt och kraftfullt språk när de skriver att parterna efter ”bästa förmåga” skulle verka för att förutsättningarna för tilläggsköpeskilling skulle kunna uppnås. Möjligen är ordvalet väl kraftfullt.
Omfattningen av lojalitetsplikten ska emellertid avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. En parts agerande måste ställas i relation till motpartens rimliga förväntningar och hänsyn måste därvid tas till fördelningen av risk och kontroll över omständigheter som regleras i avtalet.
Den 17 maj 2023 meddelade Högsta domstolen beslut i mål där frågan var huruvida en skiljeklausul i ett ramavtal utgjorde rättegångshinder i en tvist om ett senare träffat avropsavtal. KB Plastunion väckte talan mot Husqvarna som invände att talan skulle avvisas eftersom tvisten omfattades av skiljeavtal. Högsta domstolen hade att pröva huruvida det fanns ett gällande skiljeavtal mellan parterna.
Enligt 1 § lag (1999:116) om skiljeförfarande kan parter ingå avtal om att dispositiva tvister ska avgöras genom skiljeförfarande. Om parterna har träffat ett sådant avtal får inte en allmän domstol pröva tvisten, om någon av parterna invänder att det finns ett skiljeavtal. Ett skiljeavtal kan avse framtida tvister om ett i avtalet angivet, konkretiserat, rättsförhållande.
Ramavtal används ofta när parter ska reglera hur framtida köp ska gå till. När en part senare ska göra ett köp, avropa, under ramavtalet så blir ramavtalet en del av avropsavtalet. En skiljeklausul i ett ramavtal kan således bli del av avropsavtalet och bindande avseende tvister om avropsavtalet.
För att bedöma huruvida skiljeklausuler i standardavtal utgör avtalsinnehåll eller inte används allmänna avtalsrättsliga principer. För att ett standardavtal ska bli del av ett avtal måste en part ha fått kännedom om standardavtalet före det att avtalet ingicks. Genom en tydlig hänvisning till standardavtalen och genom att hålla villkoren tillgängliga för motparten kan avtalsparterna bli bundna av en skiljeklausul som finns däri trots att motparten inte faktiskt tagit del av skiljeklausulen. Är en skiljeklausul överraskande eller särskilt betungande kan det leda till att bundenhet inte uppstår. Emellertid, anses en skiljeklausul som utgångspunkt inte särskilt överraskande eller betungande i kommersiella avtalsförhållanden (jfr NJA 1980 s. 46).
Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att det fanns ett gällande avtal mellan parterna från 2007. Att avtalet skulle ha upphört fann domstolen inget stöd för. Av avtalet framgick att villkoren var tillämpliga på köp av produkter i enlighet med efterföljande inköpsordrar, vilket bl.a. innefattade en skiljeklausul som omfattade tvister om avtalet och inköpsordrar. År 2014 upprättade Husqvarna inköpsordrar i enlighet med avtalet vilket KB Plastunion senare levererade under. I fakturorna som KB Plastunion upprättade hänvisades till såväl ordrarnas nummer samt varornas artikelnummer. Dessa beställningar omfattades av skiljeklausulen, trots att det inte hade gjorts några beställningar under ett antal år.
Högsta domstolen uttalade vidare att om 2007 års skiljeklausul inte hade gällt så hade KB Plastunion likväl varit bunden av skiljeklausulen i Husqvarnas allmänna villkor. Husqvarna hade nämligen i sina inköpsordrar inkluderat en hänvisning till deras allmänna villkor vari det fanns en skiljeklausul, motsvarande den i avtalet. Av ordrarna framgick även en webbadress där de allmänna villkoren fanns tillgängliga för KB Plastunion. KB Plastunion har sedan levererat i enlighet med ordrarna utan någon invändning mot skiljeklausulen i de allmänna villkoren.
Högsta domstolen har den 30 juli 2021 meddelat dom i mål där TM & Partners genom advokaterna Bill Kronqvist och Karolina Kjellberg framgångsrikt företrätt klagandesidan. Tvisten rörde frågan huruvida ett ramavtal som ingåtts enligt lagen om offentlig upphandling inneburit ensamrätt för konsulten som vann upphandlingen. Majoriteten i HD konstaterade, i likhet med vad TM & Partners argumenterat, att ramavtalet inneburit en ensamrätt och att det skulle utgöra ett avtalsbrott om beställaren köper sådana tjänster som avtalet omfattar från någon annan. Högsta domstolens dom kan läsas här.
TM & Partner har varit svensk legal rådgivare för Endúr ASA i samband med förvärvet av Marcon-Gruppen i Sverige AB för en köpeskilling om 400 miljoner kronor. Marcon-Gruppen i Sverige AB är marknadsledande inom marin infrastruktur i Sverige och levererar ett antal olika tjänster relaterade till marin infrastrukturbyggnad och marina tjänster, inklusive hydrografiska tjänster, muddring, uthyrning, inspektioner och dykning. Endúr ASA är en norsk industrikoncern och en väletablerad leverantör av produkter och tjänster relaterade till sjöfart, energi och vattenbruk.
TM & Partners team leddes av:
Högsta domstolen har idag meddelat dom i mål där TM & Partners tvistlösningspraktik, genom advokaterna Viktor Magnell och Daniel Åstrand, framgångsrikt företrätt svarandesidan i en tvist om miljöfordringar enligt 10 kap. miljöbalken kan prekluderas enligt 6 § lagen om kallelse på okända borgenärer. Majoriteten i HD konstaterade, i likhet med vad TM & Partners argumenterat, att fordringarna kan prekluderas. Högsta domstolens dom kan läsas här.
Den senaste tidens kris har besvärliga konsekvenser för näringsliv och företag. Det kan leda till att parter som ingått avtal upplever det som svårare, eller till och med omöjligt, att fullgöra sina åtaganden. Risken för betalningsoförmåga och allmän minskad betalningsvilja kommer därtill att öka. Precis som i tidigare kriser kommer den allmänna tvistebenägenheten med stor sannolikhet att öka menar Törngren Magnells tvistelösningsexperter Kristoffer Stråth och Viktor Magnell. De har därför satt samman en sorts guidelines under namnet – Törngren Magnell om framgångsrik tvistelösning och vinnande bevishantering – för den som vill bättra på sina förutsättningar att försvara sin rätt i en situation då motpartens agerande signalerar ökad risk för tvist.
Här finns artikeln att läsa i dess helhet. Artikeln fokuserar på bevishantering, men tar även upp ett antal andra praktiska råd vid uppseglande tvist.
Den senaste tidens spridning av sjukdomen covid-19, orsakat av det s.k. coronaviruset (SARS-CoV-2), drabbar ett alltmer påtagligt antal människor i världen och samhället i stort. Osäkerheten kring smittspridningens framfart och de statliga åtgärder som vidtas för att stävja utbrottet orsakar konsekvenser för näringsliv och företag. Det kan leda till att parter som ingått avtal upplever det som svårare, eller till och med omöjligt, att fullgöra sina åtaganden.
Den följande informationen är av allmän karaktär och kan inte ersätta rättslig rådgivning i en specifik situation. Detta inte minst då de avtalsbestämmelser eller allmänna rättsprinciper som kan aktualiseras är uttryckta generellt för undantagssituationer samtidigt som det för tillämplighet krävs ett explicit hinder i den specifika situationen. Vår orientering avser svensk rätt.
Som utgångspunkt gäller enligt svensk rätt att avtal ska hållas, men i kommersiella avtal är det inte ovanligt att undantag görs ifall vissa oförutsedda händelser påverkar möjligheterna till detta genom en s.k. force majeure-klausul. En force majeure-klausul brukar få innebörden att vissa extraordinära omständigheter kan frigöra en avtalspart från dennes avtalsförpliktelser, åtminstone tillfälligt. Omständigheter som kan åberopas under en force majeure-klausul måste ligga utom kontroll för den åberopande parten och inte heller vara sådana som parten rimligen kunde och borde ha förutsett vid avtalets ingående. Krig, revolution, naturkatastrofer och andra liknande fenomen anses typiskt sett omfattas, förutsatt att händelsen var oväntad. Även arbetsrättsliga blockader och statliga handelsrestriktioner brukar anses omfattas. Omständigheterna ska inte heller med rimliga åtgärder kunna kringgås av parten för att det ska vara möjligt att åberopa force majeure.
Det varierar vad olika force majeure-klausuler omfattar. Omfattningen följer av ordalydelsen och vad som kan anses vara den bakomliggande partsviljan vid avtalets ingående. Avtalets lydelse måste därför analyseras noga. Vidare kan uppmärksammas att avtal till vilket ena parten är ett offentligrättsligt organ, exempelvis en kommun, som enligt lag är skyldigt att vidta de åtgärder som krävs i en krissituation, ofta innefattar särskilda begränsningar avseende vad som ska anses utgöra force majeure.
Klausulens tillämplighet kan ofta vara begränsad i tid. Normalt gäller undantag från skyldigheten att uppfylla åtaganden enligt avtalet, som förhindras av force majeure-händelsen, endast under den tid då omständigheten föreligger. Det innebär följaktligen en rätt att avvakta med fullgörelse av viss prestation. Motparten ges i sådana fall inte sällan en rätt att säga upp avtalet om force majeure-hindret kvarstår en längre tid. Även den förhindrade parten kan ges en sådan rätt efter viss tid. Såväl vad som omfattas av en force majeure-klausul som följderna av klausulens tillämplighet varierar således från fall till fall. Vidare finns ofta långtgående skyldigheter att informera sin motpart omgående, om rätten att göra gällande force majeure ska bestå.
Detta leder oss till frågan om den pågående smittspridningen av coronaviruset och effekterna detta har på samhället i stort kan utgöra force majeure. Som redan nämnts beror det på omständigheterna i varje enskilt fall. Det finns tyvärr inte något enkelt och entydigt svar.
Typiskt sett sker en uppräkning av exempel på omständigheter som kan omfattas i en force majeure-klausul. Om epidemier, karantäner eller liknande nämns så utgör troligtvis den nuvarande situationen med coronaviruset force majeure enligt avtalet. Det beror på hur coronavirusets spridning faktiskt påverkar den åberopande partens möjligheter att fullfölja avtalet. Skälet till att den åberopande parten inte kan uppfylla sina avtalsförpliktelser i någon del behöver vara just force majeure-omständigheten.
Vissa indirekta effekter av coronaviruset, exempelvis att det blir allmänt dyrare och svårare att uppfylla avtalet, utgör inte nödvändigtvis force majeure. Även åtgärder som en avtalspart frivilligt vidtar, exempelvis att ställa in leveranser av något slag för att skydda sina anställda, utgör förmodligen inte force majeure. Ett myndighetsbeslut som t.ex. förhindrar att en prestation utförs är däremot typiskt sett av karaktären force majeure (om den inte var förutsebar vid ingående av avtalet).
Om det inte finns en force majeure-klausul i ett avtal eller om den klausul som finns inte är tillämplig i förevarande situation finns dispositiv rätt som kan fylla ut parternas avtal, exempelvis i köplagen (27 § om ansvar vid säljarens dröjsmål). Därtill finns också möjlighet att jämka oskäliga avtalsvillkor enligt 36 § avtalslagen. Oskälighet kan då ha uppstått genom en senare inträffad händelse som förhindrar fullgörelse av avtalet. Utöver detta finns givetvis utrymme för avtalsparter att omförhandla avtalsvillkor och på så sätt modifiera sina överenskommelser på frivillig basis, vilket kan vara särskilt gynnsamt i längre avtalsrelationer.
Även om force majeure föreligger är avtalsparterna skyldiga att försöka minska skadan genom att exempelvis köpa in varor från en alternativ leverantör eller på andra sätt anpassa sig. Om coronavirusets utbrott orsakar svårigheter för en avtalspart att uppfylla dess förpliktelser bör först utrönas om några alternativ för att kringgå problematiken står till buds och hur konsekvenserna på olika vis kan minskas.
Det gällande avtalet bör granskas noga, vissa regleringar ställer exempelvis formella krav på hur ett åberopande av force majeure ska ske gentemot motparten. Motparten bör även vara tydlig med eventuella invändningar avseende force majeure-klausulens tillämplighet, om den skulle påkallas.
Parterna bör även kontrollera sina respektive försäkringar för att se om eventuell ersättning för orsakade förluster finns att tillgå. Det kan också vara klokt att arkivera all möjlig bevisning för att omständigheterna som föreligger utgör en force majeure-situation eller inte, exempelvis korrespondens med underleverantörer, myndigheter och kunder samt relevanta tidningsartiklar m.m. för det fall en tvist uppstår. Även sättet att hantera frågan gentemot motparten bör bevissäkras.
Om det finns andra åtaganden enligt avtalet som kan fullgöras ska så ske trots föreliggande force majeure-omständigheter. Händelseutvecklingen ska även följas så pass noga att fullgörelse kan påbörjas igen så fort det är möjligt, konsultera avtalet utifall det finns några formella krav avseende hur detta ska ske. Beakta även den tidsram som eventuellt gäller avseende när motparten kan säga upp avtalet med anledning av åberopad force majeure.
Slutligen är inte grundprincipen att skyldigheter faller bort ensidigt vid hinder. Ett hinder att leverera en vara eller tjänst innebär följaktligen inte att rätt till betalning består, även om leveransen skulle kunna innehållas med hänvisning till force majeure. Typiskt sett blir det en sorts avbeställningsrätt eller hävningsrätt, utan att skadeståndsskyldighet uppstår för den part som är förhindrad att leverera. Något som alltså annars skulle följa situationen vid avtalsbrott i form av utebliven leverans.
Vi rekommenderar att specifik rådgivning inhämtas innan åtgärder vidtas i samband med tillämpningen av en force majeure‑klausul, särskild lagstiftning eller allmänna rättsliga principer kring hinder och ändrade förhållanden till följd av coronaviruset. Detta gäller dels för en förhindrad avtalspart, dels för den som tar emot ett påstående om hinder från någon annan.
Vi står mitt i en samhällskris och det är naturligt att många oroar sig över situationen, gällande egen och andras hälsa men också över konsekvenserna för verksamheter och samhället i stort.
Törngren Magnell känner ett mycket stort ansvar för de tjänster vi levererar och vår rådgivning. Inte minst i krissituationer som denna har våra klienter behov av vår närvaro. Vi upprätthåller därför samma tillgänglighet som alltid. Vi finns tillgängliga genom alla våra normala kanaler och vårt kontor är öppet, även om de flesta av våra medarbetare arbetar på distans, enligt Folkhälsomyndighetens rekommendation, i syfte att hjälpa till att begränsa smittspridningen i samhället.
Om avtal med force majeure-klausuler förhandlas nu bör det särskilt uppmärksammas att parternas kunskap om den aktuella situationen sannolikt kommer att påverka tillämpligheten av klausulen. Detta gäller särskilt vid användande av s.k. boilerplate-klausuler. Därför kan en särskild skrivning kopplad till parternas uppfattning om den sannolika utvecklingen av situationen och/eller potentiella hinder till följd av coronaviruset vara att rekommendera.
Törngren Magnell hjälper er gärna med analyser, nya avtal, omförhandling eller, i värsta fall, tvist kopplad till den pågående krisen!
Kristoffer Stråth, Managing Partner
Under YAS Arbitration Day 2019 den 24 oktober talade Kristoffer Stråth inför deltagare aktiva inom skiljemannaområdet på temat: Taktiska och processuella överväganden vid begäran om Emergency Arbitrator, Security for Costs och Säkerhetsåtgärder vid domstol.
