TM & Partners stärker sitt erbjudande inom kommersiell tvistlösning genom ett strategiskt samarbete med Litigium Capital, en ledande aktör inom tvistfinansiering i Norden. Samarbetet gör det möjligt för TM & Partners att erbjuda klienter flexibla prismodeller och alternativa finansieringslösningar vid domstolsprocesser och skiljeförfaranden.

Genom upplägget kan företag driva välgrundade krav utan att själva behöva bära hela den ekonomiska risken eller binda betydande kapital under processens gång. Modellen innebär att TM & Partners i vissa fall erbjuder en prismodell som inkluderar framgångsbaserad ersättning (success fee), samtidigt som Litigium Capital kan finansiera delar av de löpande processkostnaderna.

– Många företag avstår idag från att driva kommersiellt starka krav på grund av kostnadsrisk och kapitalbindning. Genom samarbetet med Litigium Capital kan vi erbjuda ett mer affärsmässigt och flexibelt upplägg där risk delas på ett balanserat sätt mellan parterna, samtidigt som klienten behåller full kontroll över processen, säger Daniel Åstrand, partner i tvistgruppen på TM & Partners.

Samarbetet syftar till att skapa bättre förutsättningar för företag att tillvarata sina rättigheter, särskilt i större och mer komplexa affärstvister där processkostnader annars kan vara ett hinder.

– För oss handlar detta om att vidareutveckla hur juridiska tjänster kan erbjudas på ett modernt och klientanpassat sätt. Genom alternativa prismodeller och tillgång till extern finansiering kan vi skapa större flexibilitet utan att kompromissa med kvalitet, integritet eller vårt oberoende som rådgivare, tillägger Safa Mahmoudi, Managing Partner på TM & Partners.

Litigium Capital kommer inte att ha något inflytande över hanteringen av de tvister som finansieras. Samtliga strategiska och processuella beslut fattas fortsatt av klienten tillsammans med TM & Partners.

All klientinformation hanteras med strikt sekretess och kommer inte att delas med Litigium Capital utan klientens uttryckliga godkännande. Tills att klienten godkänt det kommer all information att behandlas konfidentiellt, enligt AGRD Partners Code of Conduct. Även Litigium Capital är bundet av en Code of Conduct genom dess medlemskap i European Litigation Funder’s Association (ELFA), som bl.a. inkluderar krav på sekretess och rutiner för att undvika intressekonflikt.

– Vi ser TM & Partners som en mycket stark partner inom kommersiell tvistlösning och ser fram emot att tillsammans erbjuda företag mer moderna och flexibla lösningar för att hantera affärstvister. Intresset för tvistfinansiering och alternativa prismodeller fortsätter att växa, och genom samarbetet kan fler företag få möjlighet att driva kvalificerade processer utan att bära hela den ekonomiska risken själva. Vi är mycket glada över samarbetet och ser fram emot ett långsiktigt partnerskap, säger Thony Lindström Härdin, VD på Litigium Capital.

Samarbetet gäller med omedelbar verkan och företag kan redan nu vända sig till TM & Partners för att diskutera möjligheterna till flexibel prissättning och tvistfinansiering inom kommersiella tvister och skiljeförfaranden.

För mer information kontakta:
Safa Mahmoudi
Managing Partner, TM & Partners
Email: safa.mahmoudi@tmpartners.se
Tel: 076 002 83 25

Daniel Åstrand
Partner, TM & Partners tvistgrupp
Email: daniel.astrand@tmpartners.se
Tel: 076 002 83 42

Den 24 juni 2025 meddelade Högsta domstolen dom i målet ”Panelvirket”. I målet hanteras två centrala frågor vid fel i köpta varor som hanteras av en underleverantör till köparen: När måste köparen undersöka varan och när måste köparen reklamera fel för att kunna få ersättning från säljaren?

I det aktuella målet hade sågverket Hanåsa sålt ett parti panelvirke till den norska återförsäljaren Specieltre. En av Specialtre anlitad underleverantör mottog virket den 8 september 2018 för lackering och därefter fraktades det vidare till Specialtres slutkund. Slutkunden ansåg att virket var behäftat med fel i form av hyvelskador och kvistförekomst och reklamerade felen. Specialtre reklamerade felen till Hanåsa den 25 september. Specialtre väckte talan mot Hanåsa och krävde bl.a. prisavdrag på grund av fel i virket.

Frågorna i Högsta domstolen, som utgick från hovrättens bedömning att virket var behäftat med fel, var 1) när Specialtre skulle ha undersökt virket och 2) om Specialtre reklamerat felen inom skälig tid efter det att Specialtre märkt eller borde ha märkt felen.

Undersök varan i nära anslutning till mottagandet

Vad gäller första frågan konstaterade Högsta domstolen att Specialtre borde ha undersökt virket inom några dagar efter mottagandet eller i vart fall senast vid lackeringen. Av betydelse för bedömningen var att det var fråga om en sådan vara som normalt kunde antas omsättas av Specialtre samt att skadorna var sådana som kunde noteras med blotta ögat. Det saknade betydelse att mottagandet och lackeringen gjordes av en underleverantör till Specialtre. Enligt Högsta domstolen ska det inte gå ut över säljaren att köparen har organiserat sin verksamhet så att köparen inte kan undersöka varan, t.ex. för att köparen låter en underleverantör ta emot densamma.

Reklamera fel inom några dagar

Avseende frågan om reklamation konstaterade Högsta domstolen att reklamation bör ske inom några dagar från det att felet borde ha upptäckts, när köparen är en näringsidkare som köper varor för omsättning som hör till den ordinarie verksamheten. Köparen förväntas alltså i en sådan situation snabbt kunna bedöma om det är ett fel som köparen kan göra gällande. Specialtre borde ha upptäckt felen någon gång omkring den 8 september, men reklamation skedde först den 25 september, d.v.s. ca tre veckor från det att felen tidigast hade kunnat upptäckas. Högsta domstolen fann att Specialtre inte hade reklamerat inom skälig tid och därför försuttit sin rätt att göra gällande felen mot Hanåsa.

Affärsmässiga konsekvenser

Rättsfallet understryker vikten av att kontrollera köpta varor samt att skyndsamt reklamera fel för att inte riskera att förlora ett anspråk på ersättning mot säljaren. Kraven är särskilt stränga när det är fråga om varor som en köpare normalt omsätter i verksamheten. För att undvika rättsförluster är det avgörande att företag har rutiner för varukontroll för att snabbt kunna identifiera och reklamera fel. En köpare bör även tillse att ordna sin verksamhet på sådant sätt att frågor avseende undersökning och kommunikation i förhållande till levererade varor hanteras av anlitade underleverantörer, så att köparen kan reklamera eventuella fel inom rätt tid.

Läs mer om Högsta domstolens dom här

Vi du veta mer?
Kontakta vår erfarna tvistlösningsgrupp för att få tillgång till kvalificerad rådgivning och effektiv hantering av kommersiella tvister.

Under YAS Arbitration Day 2022, den 10 november, medverkade Kristoffer Stråth i en panel inför deltagare aktiva inom skiljemannaområdet på temat: Do’s and don’ts ur skiljedomarens perspektiv. 

Högsta domstolen har avgjort mål om res judicata vid ny talan om surrogatprestation.

Den 6 december 2022 meddelade Högsta domstolen beslut i det intressanta målet ”Ringen”. I ett tidigare mål hade tingsrätten i dom förpliktigat S att till K utge en ring som tillhörde K. När S därefter inte överlämnade ringen till K begärde K verkställighet hos Kronofogden. S påstod, precis som i tingsrätten, att denne inte hade ringen och detta ledde till att Kronofogden inte kunde verkställa domen.

K väckte en ny talan i tingsrätten med yrkande om att S skulle ersätta ringens värde. S bestred yrkandet och invände att den tidigare domens rättskraft utgjorde hinder för ny prövning. Frågan som Högsta domstolen hade att pröva var om en tidigare dom där käranden tilldömts att utfå viss egendom från svaranden hindrade en ny talan där käranden i stället yrkade att få ersättning för egendomens värde, surrogatprestation. En delfråga var om det var av betydelse att den tidigare domen inte hade kunnat verkställas.

Högsta domstolen har i praxis konstaterat att den negativa rättskraften, som gör att ett mål som prövats inte kan prövas igen, inte bara gäller samma rättsföljd utan även alternativa och ekonomiskt likvärdiga rättsföljder. Praxis är dock utvecklad för mål om betalningsskyldighet. Det finns flera skäl som talar för att rättskraften bör bedömas på liknande sätt i mål om surrogatprestation. Eftersom en kärande inte kan få bifall för både ett yrkande om att få ut viss egendom och ett yrkande om ersättning för samma egendoms värde är det tydligt att yrkandena är alternativa. Den negativa rättskraften av en dom om utfående av egendom täcker då även ett yrkande om ersättning för egendomens värde.

Att få ut en viss egendom och att få ersättning för samma egendoms värde anses även ekonomiskt likvärdiga ur rättskraftshänseende trots att utfående av egendom oftast ses som en starkare rättsföljd. En surrogatprestation ska så långt som möjligt ersätta egendomens värde men kan aldrig jämställas helt med egendomen.

I ”Ringen” ansåg dock Högsta domstolen att det varken är möjligt eller lämpligt att låta praxis om rättskraft, utformad för vissa typer av ersättning, omfatta alla typer av civilrättsliga anspråk. Rättskraften är även begränsad i tiden och omständigheter som inträffat efter lagakraftvunnen dom kan göra att en ny talan ska tillåtas trots att den rör samma sak. Sådana omständigheter ska utgöra rättsfakta och vara relevanta.

Om en dom om utfående av egendom inte kan verkställas skulle käranden lida rättsförlust om en ny talan inte tillåts. Käranden hade inte genom ett andrahandsyrkande om ersättning i den första processen kunnat undanröja den risken eftersom ett sådant yrkande inte skulle prövas om yrkandet om utfående bifölls.

Att S inte längre hade ringen och inte kunde följa domen som då inte heller kunde verkställas ansågs vara ett nytt och relevant rättsfaktum. Därför tillät Högsta domstolen K:s nya talan om ersättning även fast den avsåg samma sak.

Läs mer om Högsta domstolens beslut här

Varje år går ett antal kollegor från Tvistlösningsgruppen igenom Högsta domstolens avgöranden. Vi väljer ut de rättsfall som har störst betydelse för de rättsområden vi på TM & Partners lämnar råd inom och håller en lättsam dragning för våra kollegor med efterföljande diskussion. I år är tveklöst det så kallade Omsättningsmålet det mest intressanta/betydelsefulla avgörandet. Målet är en fortsättning på en rad rättsfall som Högsta domstolen producerat de senaste åren på temat lojalitet i avtalsförhållanden (jfr ”Överförmyndaren”, ”Ränteskruven”, ”Kravmjölken”, ”Skogssällskapet” och ”Leksaksaffären i Vimmerby”).

Omsättningsmålet gäller något så ovanligt som lojalitet och skadeståndsskyldighet inom ramen för ett aktieöverlåtelseavtal och en avtalad möjlighet till tilläggsköpeskilling/lättnad mot tredjeman för säljaren.

Ägaren av ett bolag överlät samtliga aktier i målbolaget. I aktieöverlåtelseavtalet föreskrevs en skyldighet för köparna att lösa säljaren från ett borgensåtagande som säljaren hade gentemot en bank när bolagets årsomsättning översteg 10 miljoner kr eller när bolaget omsatt totalt 10 miljoner kr från tillträdesdagen.

Omsättningen översteg dock aldrig det belopp som angavs i avtalet. Detta eftersom köparna efter överlåtelsen krediterade fakturor utställda på bolag närstående till dem samt i övrigt omdirigerade verksamheten i det överlåtna bolaget till egna närstående bolag. Slutligen överlät köparna målbolagets inkråm till andra bolag som ägdes av dem och försatte kort därefter målbolaget i konkurs. Säljaren tvingades därför uppfylla sitt borgensåtagande gentemot banken och krävde därefter köparna på motsvarande belopp. Hade köparna inte agerat illojalt, så hade årsomsättningen i målbolaget med marginal överstigit 10 miljoner kronor innan bolaget försattes i konkurs.

Högsta domstolen konstaterade att klausulen i överlåtelseavtalet skulle förstås på så sätt att den innebar en plikt för köparna att lojalt verka för att det uppsatta målet för omsättningen skulle uppnås, bland annat eftersom avtalsklausulen annars skulle bli innehållslös för säljaren.

Mot denna bakgrund ansåg Högsta domstolen att de åtgärder köparna hade vidtagit direkt motverkade det mellan parterna förutsatta omsättningsmålet. Eftersom köparna inte heller hade visat att åtgärderna var företagsekonomiskt nödvändiga fann Högsta domstolen att köparna var skadeståndsskyldiga gentemot säljaren med ett belopp motsvarande borgensåtagandet.

Högsta domstolens avgörande i målet är intressant eftersom det berör frågan om lojalitetspliktens omfattning och under vilka omständigheter en parts agerande i strid med lojalitetsplikten kan ge upphov till skadeståndsskyldighet. Särskilt gäller detta vid företagsöverlåtelser.

Lojalitetsplikten innebär i det aktuella fallet att köparna var skyldiga att efter bästa förmåga verka för att omsättningsvillkoret uppfylldes. Det bör noteras att Högsta domstolen valt ett tydligt och kraftfullt språk när de skriver att parterna efter ”bästa förmåga” skulle verka för att förutsättningarna för tilläggsköpeskilling skulle kunna uppnås. Möjligen är ordvalet väl kraftfullt.

Omfattningen av lojalitetsplikten ska emellertid avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. En parts agerande måste ställas i relation till motpartens rimliga förväntningar och hänsyn måste därvid tas till fördelningen av risk och kontroll över omständigheter som regleras i avtalet.

Högsta domstolen har avgjort mål om skiljeklausuls giltighet i ramavtal och allmänna villkor.

Den 17 maj 2023 meddelade Högsta domstolen beslut i mål där frågan var huruvida en skiljeklausul i ett ramavtal utgjorde rättegångshinder i en tvist om ett senare träffat avropsavtal. KB Plastunion väckte talan mot Husqvarna som invände att talan skulle avvisas eftersom tvisten omfattades av skiljeavtal. Högsta domstolen hade att pröva huruvida det fanns ett gällande skiljeavtal mellan parterna.

Om skiljeklausuler i ramavtal och standardavtal

Enligt 1 § lag (1999:116) om skiljeförfarande kan parter ingå avtal om att dispositiva tvister ska avgöras genom skiljeförfarande. Om parterna har träffat ett sådant avtal får inte en allmän domstol pröva tvisten, om någon av parterna invänder att det finns ett skiljeavtal. Ett skiljeavtal kan avse framtida tvister om ett i avtalet angivet, konkretiserat, rättsförhållande.

Ramavtal används ofta när parter ska reglera hur framtida köp ska gå till. När en part senare ska göra ett köp, avropa, under ramavtalet så blir ramavtalet en del av avropsavtalet. En skiljeklausul i ett ramavtal kan således bli del av avropsavtalet och bindande avseende tvister om avropsavtalet.

För att bedöma huruvida skiljeklausuler i standardavtal utgör avtalsinnehåll eller inte används allmänna avtalsrättsliga principer. För att ett standardavtal ska bli del av ett avtal måste en part ha fått kännedom om standardavtalet före det att avtalet ingicks. Genom en tydlig hänvisning till standardavtalen och genom att hålla villkoren tillgängliga för motparten kan avtalsparterna bli bundna av en skiljeklausul som finns däri trots att motparten inte faktiskt tagit del av skiljeklausulen. Är en skiljeklausul överraskande eller särskilt betungande kan det leda till att bundenhet inte uppstår.  Emellertid, anses en skiljeklausul som utgångspunkt inte särskilt överraskande eller betungande i kommersiella avtalsförhållanden (jfr NJA 1980 s. 46).

Bedömningen i detta fall

Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att det fanns ett gällande avtal mellan parterna från 2007. Att avtalet skulle ha upphört fann domstolen inget stöd för. Av avtalet framgick att villkoren var tillämpliga på köp av produkter i enlighet med efterföljande inköpsordrar, vilket bl.a. innefattade en skiljeklausul som omfattade tvister om avtalet och inköpsordrar. År 2014 upprättade Husqvarna inköpsordrar i enlighet med avtalet vilket KB Plastunion senare levererade under. I fakturorna som KB Plastunion upprättade hänvisades till såväl ordrarnas nummer samt varornas artikelnummer. Dessa beställningar omfattades av skiljeklausulen, trots att det inte hade gjorts några beställningar under ett antal år.

Högsta domstolen uttalade vidare att om 2007 års skiljeklausul inte hade gällt så hade KB Plastunion likväl varit bunden av skiljeklausulen i Husqvarnas allmänna villkor. Husqvarna hade nämligen i sina inköpsordrar inkluderat en hänvisning till deras allmänna villkor vari det fanns en skiljeklausul, motsvarande den i avtalet. Av ordrarna framgick även en webbadress där de allmänna villkoren fanns tillgängliga för KB Plastunion. KB Plastunion har sedan levererat i enlighet med ordrarna utan någon invändning mot skiljeklausulen i de allmänna villkoren.

Läs Högsta domstolens beslut i sin helhet här

Högsta domstolen har den 30 juli 2021 meddelat dom i mål där TM & Partners genom advokaterna Bill Kronqvist och Karolina Kjellberg framgångsrikt företrätt klagandesidan. Tvisten rörde frågan huruvida ett ramavtal som ingåtts enligt lagen om offentlig upphandling inneburit ensamrätt för konsulten som vann upphandlingen. Majoriteten i HD konstaterade, i likhet med vad TM & Partners argumenterat, att ramavtalet inneburit en ensamrätt och att det skulle utgöra ett avtalsbrott om beställaren köper sådana tjänster som avtalet omfattar från någon annan. Högsta domstolens dom kan läsas här.

TM & Partner har varit svensk legal rådgivare för Endúr ASA i samband med förvärvet av Marcon-Gruppen i Sverige AB för en köpeskilling om 400 miljoner kronor. Marcon-Gruppen i Sverige AB är marknadsledande inom marin infrastruktur i Sverige och levererar ett antal olika tjänster relaterade till marin infrastrukturbyggnad och marina tjänster, inklusive hydrografiska tjänster, muddring, uthyrning, inspektioner och dykning. Endúr ASA är en norsk industrikoncern och en väletablerad leverantör av produkter och tjänster relaterade till sjöfart, energi och vattenbruk.

TM & Partners team leddes av:

• Sten Hedbäck (Partner, M&A)
• Mikael Ahlberg (Associate, M&A)
• Eva Sundling (Partner, bank & finans)
•  Natalie Bretz (Partner, fastighet/entreprenad)
•  Lisa Ericsson (Counsel, arbetsrätt)
•  Sofia Lindh (Associate, M&A)
•  Emma Borg (Associate, M&A)
•  Daniel Åstrand (Associate, tvist)
• Robin Bergqvist (Associate, bank & finans)
•  Johan Aronsson (Associate, fastighet) Karolina Kjellberg (Associate, tech)

Högsta domstolen har idag meddelat dom i mål där TM & Partners tvistlösningspraktik, genom advokaterna Viktor Magnell och Daniel Åstrand, framgångsrikt företrätt svarandesidan i en tvist om miljöfordringar enligt 10 kap. miljöbalken kan prekluderas enligt 6 § lagen om kallelse på okända borgenärer. Majoriteten i HD konstaterade, i likhet med vad TM & Partners argumenterat, att fordringarna kan prekluderas. Högsta domstolens dom kan läsas här.

TM & Partners om framgångsrik tvistelösning och vinnande bevishantering

Den senaste tidens kris har besvärliga konsekvenser för näringsliv och företag. Det kan leda till att parter som ingått avtal upplever det som svårare, eller till och med omöjligt, att fullgöra sina åtaganden. Risken för betalningsoförmåga och allmän minskad betalningsvilja kommer därtill att öka. Precis som i tidigare kriser kommer den allmänna tvistebenägenheten med stor sannolikhet att öka menar Törngren Magnells tvistelösningsexperter Kristoffer Stråth och Viktor Magnell. De har därför satt samman en sorts guidelines under namnet – Törngren Magnell om framgångsrik tvistelösning och vinnande bevishantering – för den som vill bättra på sina förutsättningar att försvara sin rätt i en situation då motpartens agerande signalerar ökad risk för tvist.

Här finns artikeln att läsa i dess helhet. Artikeln fokuserar på bevishantering, men tar även upp ett antal andra praktiska råd vid uppseglande tvist.