Att registrera immateriella rättigheter som varumärken, mönster eller patent är ett viktigt första steg för att skydda ett ord- eller figurmärke, en innovation eller skapelse. Men arbetet slutar inte där. Efter registreringen måste innehavaren aktivt skydda och bevaka rättigheterna för att säkerställa att ingen annan utnyttjar dem utan tillåtelse.

Nedan följer några tips på hur ditt företag bäst skyddar immateriella rättigheter efter registreringen.

Övervakning och bevakning

När en immaterialrätt väl har registrerats så är det viktigt att noggrant bevaka marknaden för att upptäcka eventuella intrång. Det kan göras bl.a. genom att använda tjänster som övervakar nya ansökningar i registren eller genom att regelbundet söka igenom marknadsplatser och digitala plattformar efter potentiella intrång. I detta avseende är det viktigt att tänka på att vissa myndigheter som registrerar varumärken, exv. den europeiska myndigheten EUIPO, inte självmant avslår varumärkesansökningar med anledning av att det finns tidigare registrerade förväxlingsbara varumärken. Det är upp till innehavaren av ett varumärke att själv invända mot nyansökningar som ligger för nära det egna, redan registrerade, varumärket för att förhindra nya förväxlingsbara registreringar.

Utbilda anställda

Det är viktigt att utbilda anställda och konsulter om hur immateriella rättigheter ska skyddas och användas. Säkerställ att alla medarbetare är medvetna om vikten av immateriella rättigheter. Var även noggranna med att alltid avtalsvis reglera hur immateriella rättigheter ska övergå i anställnings- och konsultavtal samt ingå sekretessavtal så fort behov uppstår.

Använd rättigheterna och förnya registreringen

För att bibehålla skyddet för immateriella rättigheter finns i förhållande till vissa rättigheter (exv. varumärken) ett krav på att innehavaren använder dem inom en viss tid. Det är därför viktigt att använda varumärket i enlighet med det sätt som anges i registreringen samt för de varor och tjänster som registreringen avser för att undvika risk för hävning.

För att förhindra att rättigheterna upphör måste man som innehavare också noggrant hålla uppsikt över tidsfrister för förnyelse, förnya registreringar i god tid samt betala eventuella förnyelseavgifter.

Uppdatera rättigheterna vid behov

Marknaden förändras, och ett företag kan expandera till nya länder eller tillverka nya varor samt tillhandahålla nya tjänster. Se därför till att uppdatera skyddet i takt med att företaget växer. Det kan i detta sammanhang exv. innebära att ansöka om nya registreringar för andra varor eller tjänster än de som registreringen för närvarande omfattar, eller att ansöka om registrering i andra länder. För det fall det finns registrerade rättigheter som inte används bör det övervägas att i stället licensiera ut rättigheterna, eller att inte ansöka om förnyelse för att undvika onödiga kostnader och administration.

 Agera vid intrång

När intrång upptäcks är det viktigt att agera. Skicka varningsbrev till den part som gör intrång i rättigheterna och ta vid behov till rättsliga åtgärder. I vissa fall kan förlikning, samexistenslösningar eller licensiering vara ett bättre alternativ än att inleda ett rättsligt förfarande, men ibland är ett rättsligt förfarande det enda sättet att effektivt skydda rättigheterna.

Glöm inte det oregistrerade skyddet

En registrerad rättighet ger ett identifierbart skydd. Det kan dock finnas immateriella rättigheter som upphovsrätt och oregistrerat designskydd som inte kan registreras men som ändå ger innehavaren ett skydd. Glöm inte att identifiera vilka rättigheter som finns och undersök möjligheten att agera rättsligt om intrång sker i en oregistrerad rättighet.

Sammanfattningsvis

Att identifiera och registrera immateriella rättigheter utgör endast en inledande del av arbetet med att skydda rättigheten. Genom att noggrant övervaka marknaden, aktivt utbilda anställda, använda rättigheterna, uppdatera skyddet vid behov samt agera vid intrång kan du säkerställa att ditt företags varumärken, innovationer och formgivningar bibehåller såväl skydd som värde.

Bakgrund

I januari 2023 trädde det nya EU-direktivet om hållbarhetsrapportering (CSRD: Corporate Sustainability Reporting Directive) i kraft i EU, vilket implementerats i svensk rätt genom bland annat ändringar i årsredovisningslagen som trädde i kraft den 1 juli 2024.

Syftet med CSRD är att ge finansmarknaden tillgång till kvalitativ och jämförbar information om ESG-frågor – miljö (Environment), samhällsansvar (Social) och bolagsstyrning (Governance) – för att styra kapital mot hållbara investeringar och främja hållbar tillväxt. Genom CSRD harmoniseras strukturen på hållbarhetsrapporteringen inom EU genom skärpta krav på företags hållbarhetsrapportering. Den första vågen av företag som omfattas av CSRD kommer att behöva hållbarhetsrapportera redan under 2025[1]. Övriga företag som träffas av CSRD bör så snart som möjligt göra en översyn av interna processer för hållbarhetsrapportering och förbereda sig inför de nya rapporteringskraven.

Nedan följer en sammanfattande påminnelse av huvudpunkterna i CSRD.

[1] Vissa stora företag/koncerner av allmänt intressen med fler än 500 anställda kan behöva rapportera redan under 2025 om de har brutet räkenskapsår som inleds 1 juli 2024 eller senare.

CSRD i ett nötskal

CRSD ställer krav på att de företag som omfattas av regleringen upprättar en hållbarhetsrapport som en del av den finansiella rapporteringen genom ett eget avsnitt i förvaltningsberättelsen. Rapporten ska granskas av företagets revisor eller av en annan extern granskare.

Bolag som omfattas av CSRD

CSRD träffar alla stora företag och de flesta börsnoterade företagen (dvs. företag som är noterade på reglerad marknad) inom EU – med undantag för mikrobolag i enlighet med tabellen nedan. Klassificeringen avgör även när i tiden kravet på upprättande av första hållbarhetsrapport blir aktuellt (se vidare nedan).

Varje enskilt villkor ovan ska ha varit uppfyllt under vart och ett av de senaste två räkenskapsåren för att företaget ska träffas av CSRD.

Innehållet i hållbarhetsrapporterna

Hållbarhetsrapporten ska inkludera detaljerad information om företagets väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter vad gäller miljöfrågor, sociala frågor och bolagsstyrningsfrågor. Hållbarhetsrapportens närmare innehåll regleras i obligatoriska EU-standarder för hållbarhetsrapportering (ESRS: European Sustainability Reporting Standards) som antas av EU-kommissionen.

Dubbel väsentlighetsanalys

De hållbarhetsupplysningar som ska lämnas är omfattande och innehåller ett stort antal datapunkter. För att avgöra vilka hållbarhetsupplysningar som är väsentliga för det enskilda företaget, och som företaget därmed ska rapportera på, ska företaget göra en dubbel väsentlighetsanalys. Denna analys innebär att företag ska beakta hållbarhetsfaktorer utifrån två perspektiv:

• dels hur hållbarhetsfaktorer påverkar företagets verksamhet (finansiell väsentlighet),
• del hur bolagets verksamhet påverkar hållbarhetsfaktorer (påverkansväsentlighet).

Utfallet av väsentlighetsanalysen påverkar vilken information som ska inkluderas i hållbarhetsrapporten.

Rapportering i värdekedjan

Hållbarhetsrapportering ska även innehålla information om väsentliga hållbarhetsupplysningar både uppströms och nedströms i företagets värdekedja (t.ex. information om underleverantörers miljöpåverkan). Arbetet med att samla in denna information kan bli betydande. För att underlätta informationsinsamlingen i värdekedjan finns dock en undantagsregel som innebär lättnader under en övergångsperiod.

Tidslinje för implementering

Företags skyldighet att upprätta hållbarhetsrapporter enligt CSRD inträder successivt enligt följande:

• Räkenskapsår 2024 (med rapportering 2025) för stora företag som sedan tidigare omfattades av NFRD.[2]
• Räkenskapsår 2025 (med rapportering 2026) för andra stora företag.
• Räkenskapsår 2026 (med rapportering 2027) för börsnoterade små och medelstora företag, dock med vissa lättnader och möjligheter till undantag fram till räkenskapsår 2028.

[2] Vissa stora företag/koncerner av allmänt intressen med fler än 500 anställda kan behöva rapportera redan under 2025 om de har brutet räkenskapsår som inleds 1 juli 2024 eller senare.

Kontakt

TM & Partners ESG-team har betydande erfarenhet av hållbarhetsfrågor i en affärsjuridisk kontext.  Vi kan bland annat hjälpa till med att navigera i det regulatoriska ESG-landskapet.

Vill du veta mer? Kontakta gärna:
Jonas Hämälä | Advokat | Partner
Hanna Hillgren | Advokat | Senior biträdande jurist

TM & Partners fortsätter att växa och stärker sin position inom bank- och finanssektorn genom att välkomna Josefin Bratt till ny partner från och med den 1 januari 2025. Josefin, som har varit del av byrån sedan år 2015, har utvecklats till en exceptionell jurist och rådgivare inom vårt Bank- och Finansteam. 

”Josefin är en av våra egna supertalanger som har utvecklats hos oss från början av sin karriär. Hennes omfattande kompetens och starka engagemang speglar TM & Partners:s värderingar på ett utmärkt sätt, och vi är oerhört stolta över att få välkomna Josefin som partner för att ytterligare stärka upp vårt erbjudande,” säger Safa Mahmoudi, Managing Partner på TM & Partners.

Josefin Bratt ser fram emot att ta nästa steg i sin karriär: ”Jag är väldigt glad och hedrad över förtroendet. TM & Partners är en fantastisk byrå som värdesätter teamkänsla, kvalitet och starka klientrelationer. Jag ser fram emot att fortsätta bidra till vår tillväxt och byråns fortsatta utveckling.”

Med utnämningen av Josefin som partner både stärker TM & Partners sin position som en ledande aktör inom bank och finans och visar på förmåga att utveckla morgondagens stjärnor inom byrån.

För mer information kontakta:
Safa Mahmoudi
Managing Partner
safa.mahmoudi@tmpartners.se
+46 76 00 283 25

TM & Partners ser fortsatt ökad efterfrågan på sin expertis inom Tech. För att fortsatt kunna växa och möta upp marknadens efterfrågan på bästa möjliga legala rådgivning rekryteras Helena Brännvall in som ny partner. Helena blir ett starkt tillskott till Techteamet med omtalad kunskap inom bland annat immaterialrätt.

Helena Brännvall har 20 års erfarenhet, både från advokatbyrå och som bolagsjurist. Hon har en gedigen erfarenhet av legal rådgivning inom immaterialrätt och marknadsrätt, kommersiell avtalsrätt, IT-frågor och tvistlösning med svenska och internationella företag på klientlistan.

”Vår tillväxtresa fortsätter enligt vår strategi att vara en affärspartner och bollplank, utöver att erbjuda juridisk spetskompetens, när våra klienter gör sina mest komplexa affärer. På denna resa är Helena en fantastisk rekrytering som kommer att kunna bidra med både juridisk expertis inom firmans nyckelområden och ovärderlig erfarenhet som beställare av juridiska tjänster. Med Helena på plats kan vi tillsammans med övriga i Techteamet erbjuda en av marknadens bästa erbjudanden inom Tech och immaterialrätt” säger Safa Mahmoudi, Managing Partner hos TM & Partners.” 

Helena Brännvall ansluter till TM & Partners den 1 oktober 2024.

”TM & Partners är för mig en advokatbyrå som förknippas med juridisk spetskompetens, stort klientengagemang och en omtalad företagskultur och jag är mycket glad och hedrad över att få ansluta,” säger Helena Brännvall och fortsätter:

”Det händer mycket inom IP/tech just nu. AI och den nya förordningen står i fokus, tillsammans med frågor om ägande, användning och ansvar för AI-lösningar. Ny EU-lagstiftning väntas också i samband med reformen av designskyddet och strängare regler för miljöpåståenden i marknadsföring införs, vilket sannolikt kommer att skapa nya utmaningar. Tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster ökar dessutom komplexiteten i IT- och IP-tvister, vilket gör det särskilt värdefullt att arbeta på en advokatbyrå med olika specialistområden för att kunna erbjuda bästa möjliga rådgivning.”

För mer information kontakta:
Safa Mahmoudi
Managing Partner
safa.mahmoudi@tmpartners.se
+46 76 00 283 25

Ett av de bekymmer bostadsbristen ställer aktiebolaget Sverige ​inför är svårigheten att attrahera hit utländsk kompetens, ​exempelvis ingenjörer, som behövs i landet. Traditionellt har ​man kunnat lösa detta genom företagsbostäder eller long stay-​lösningar men tack vare ett domstolsbeslut har denna väg i ​praktiken stängts.

I senaste avsnittet av podden Fråga Lou Insights berättar vår Managing Partner Safa Mahmoudi hur man navigerar i den juridiska djungeln kring företagsbostäder.

Till poddavsnittet >

Förordningen om digitala tjänster ger ett enhetligt regelverk för onlineplattformar såsom handelsplattformar, sökmotorer, sociala nätverk, plattformar för att dela innehåll (bl.a. sociala medier) med flera som fungerar som mellanhänder för konsumenter å ena sidan och varor, tjänster och innehåll å andra sidan.

Reglerna syftar till att tillgodose och försäkra dels den enskilda användarens grundläggande rättigheter (genom kontroll, information och skydd mot t.ex. olagligt innehåll), dels att förenkla och konkretisera för de som tillhandahåller onlineplattformar (genom ett enhetligt regelverk och vissa krav på information och transparens). Enligt EU-kommissionens definition gäller att ”rättsakten om digitala tjänster innehåller regler för mellanhänder och internetplattformar som t.ex. marknadsplatser, sociala medier, plattformar för delning av innehåll, appbutiker och plattformar för att boka resor och boende”.

Som onlineplattform (även internetplattform) avses de som för samman säljare och konsumenter, t.ex. digitala marknadsplatser, appbutiker och plattformar för delningsekonomi och sociala medier.

I huvudsak ställs ett antal nya krav på tillhandahållare av onlineplattformar, bl.a. följande:

Utökade transparens- och informationskrav, bl.a.:

• Transparenskrav avseende t.ex. antalet tvister som hänskjutits till alternativ tvistlösning, tillfälliga avstängningar.
• Minst var sjätte månad ska information om det genomsnittliga antalet aktiva tjänstemottagare inom EU offentliggöras.

Interna system för bl.a. klagomål och alternativ tvistlösning:

• Ett internt system för hantering av klagomål. Användare ska elektroniskt och kostnadsfritt kunna lämna klagomål på plattformens beslut att ta ned innehåll som ansetts vara olagligt eller oförenligt med plattformens allmänna villkor.
• Åtgärder och skydd mot missbruk, t.ex. förvarning och avstängning av användare som tillhandahåller olagligt innehåll. Plattformen ska också tydligt ange i sina allmänna villkor den policy för missbruk som beaktas när någon stängs av.
• Vissa tekniska och organisatoriska åtgärder som behövs inom ramen för systemet med betrodda anmälare.
• Vissa tvistlösningsalternativ utanför domstol.

Annonsering och marknadsföring på plattformen:

• Vissa krav på utformning av onlinegränssnitt för att inte vilseleda eller manipulera mottagaren.
• Krav på reklamidentifiering av varje annons på plattformen, samt viss tillkommande information.
• Rekommendationssystem ska på ett transparent sätt visa vilka kriterier som tillämpas.
• Skydd av minderåriga och förbud mot behandling av känsliga personuppgifter för riktad annonsering.

Vissa krav tillämpas även för plattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare:

• Informations- och efterforskningskrav avseende de näringsidkare som tillåts på plattformen.
• Lagringskrav avseende informationen.
• Tillhandahållande av tillräckligt onlinegränssnitt för att näringsidkare ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen.

Som numera är brukligt för förordningar så kan sanktionsavgifter utdömas för aktörer som inte följer bestämmelserna. Som högst kan en sanktionsavgift uppgå till 6% av den globala årsomsättningen under det föregående räkenskapsåret.

Kontakta vår Techgrupp om du vill veta mer om DSA.

Vår starka fastighetsgrupp klättrar till en fjärde plats vad gäller transaktionsvolym i Fastighetsvärldens senaste lista över svenska advokatbyråer.

”Att klättra på denna topplista under ett mycket utmanande transaktionsår visar att vår strategi att erbjuda spetskompetens inom transaktionsrådgivning och fastighetsfinansiering uppskattas av marknaden. Vi är väldigt tacksamma för detta förtroende. Vi ser en större optimism på fastighetsmarknaden i början av 2024 jämfört med föregående år och fortsatt stort internationellt intresse för den svenska fastighetsmarknaden. Året har börjat starkt med flera avslut där vi bland annat hjälpt Hines European Property Partners i deras första förvärv i Sverige”, säger Safa Mahmoudi, Managing Partner.

I december 2023 trädde den så kallade FDI-lagen i kraft, som innebär en skyldighet att i vissa fall anmäla planerade investeringar till Inspektionen för strategiska produkter, ISP, för godkännande. Utöver detta har ett förslag, SOU 2023:55, och ett utredningsdirektiv, Dir. 2023:136, som tangerar samma tema som FDI-lagen, offentliggjorts i höstas. Vi tar tempen på den nya FDI-lagen och de två förslagen.

En ny hyresförvärvslag kan bli verklighet om utredningen SOU 2023:55 tas vidare genom lagstiftningsprocessen. Förslaget innebär att den som förvärvar en hyresfastighet ska anmäla förvärvet till den kommun där hyresfastigheten ligger. Kraven för att ett förvärv ska vara anmälningspliktigt är i förslaget bland annat att det ska röra en hyresfastighet med tre eller fler bostadslägenheter. Detta är visserligen i sig inte något nytt koncept (den tidigare hyresförvärvslagen avskaffades dock 2010), men förslaget innehåller ett antal detaljer som innebär att även kommersiella aktörer träffas av lagstiftningen. En av dessa är att även paketerade fastigheter omfattas av den föreslagna lagens anmälningskrav.

Kommunen som mottagit en anmälan ska, inom 25 dagar från anmälan, besluta att antingen lämna anmälan utan åtgärd (d.v.s. godkänna den), eller överlämna den till hyresnämnden för granskning. I denna granskning ska ett antal faktorer beaktas, däribland de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för förvärvaren samt om förvärvaren på olika sätt kommer att iaktta god sed i hyresförhållandena. Kommunen medges dock enligt förslaget en möjlighet att dröja längre med sitt beslut – upp till tre månader om så krävs. En process i hyresnämnden skulle därtill förlänga handläggningstiden ytterligare.

Värt att notera är att förslaget även ger en möjlighet för kommunen att ta ut en sanktionsavgift på upp till 5 000 000 kronor för en förvärvare som inte anmäler ett anmälningspliktigt förvärv till kommunen.

Inte bara fastighetsförvärv

Från förslaget om ny hyresförvärvslag kan flera paralleller till existerande regelverk dras. Sedan länge gäller att företagskoncentrationer i vissa fall måste anmälas till Konkurrensverket för godkännande. Om ett förvärv hotar att påtagligt hämma konkurrensen på den relevanta marknaden kan Konkurrensverket, enkelt sammanfattat, sätta stopp för den.

Även på detta område blåser förändringens vindar. En särskild utredning (Dir. 2023:136) ska utreda om företag ska behöva informera Konkurrensverket om att en företagskoncentration genomförs även i de fall företagen enligt konkurrenslagstiftningen inte är skyldiga att anmäla förfarandet. Ett liknande system har bland annat införts i Norge.

”En informationsplikt kan även säkerställa att konkurrensmyndigheten är tillräckligt informerad om ny utveckling på en marknad, t.ex. för att hantera stora teknikkoncentrationer och göra det möjligt att vidta åtgärder mot potentiellt skadliga transaktioner utan att lägga en orimlig börda på de berörda företagen” uttalar Klimat- och näringslivsdepartementet i direktivet. Utredarens förslag kommer att presenteras 2025 och kan, om anmälnings- eller informationsplikten utvecklas, medföra att fler kommersiella förvärv behöver anmälas.

FDI-lagen som nyss har trätt i kraft

Mest aktuell i dagsläget är dock den nya lagen om utländska direktinvesteringar (SFS 2023:560), FDI-lagen, som trädde i kraft den 1 december 2023. Lagen syftar till att hindra utländska direktinvesteringar som kan inverka skadligt på svensk skyddsvärd verksamhet, och inför ett granskningssystem som innebär att vissa investeringar måste anmälas, och också kan förbjudas, innan de genomförs.

Värt att notera är att även svenska investerare och investerare från andra EU-länder, trots lagens namn, omfattas av anmälningsskyldigheten. ISP har 25 arbetsdagar på sig att besluta om en anmälan ska lämnas utan åtgärd eller om myndigheten ska inleda en granskning av investeringen. Även om en investering som är anmälningspliktig kan antas lämnas utan åtgärd, får den inte genomföras om ISP inte har godkänt den. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har utfärdat en förteckning över vad som ska anses vara samhällsviktig verksamhet. Denna förteckning är bred i fråga om de marknader som anses kunna falla in under denna definition.

ISP har rätt att besluta om en sanktionsavgift mot en investerare som, trots att ett förvärv ska anmälas enligt FDI-lagen, underlåter att göra en anmälan. Denna sanktionsavgift kan uppgå till högst 100 000 000 kronor.

Ökad administrativ börda

FDI-lagen, liksom de andra förslagen till ny lagstiftning, innebär med deras respektive anmälningsplikt att många kommersiella transaktioner underkastas ett ytterligare moment av administration och offentligrättslig granskning.

TM & Partners bedömer att det kan finnas ett behov av rådgivning till investerare vars verksamhet kan antas träffas av FDI-lagen. En investering som träffas av den nya lagen innebär att en eventuell anmälningsplikt måste tas i beaktande i flera olika hänseenden.

För att på bästa sätt, trots att en myndighet eventuellt behöver granska en transaktion, få en smidig process innebär detta att en ytterligare analys i samband med transaktioner kommer att behöva äga rum och i vissa affärer kan avtal och andra dokument behöva anpassas efter detta.

Slutligen innebär ett anmälningsförfarande även att en mer ingående granskning i vissa fall kan komma att äga rum, och risken för att en anmälan inte godkänns kan, även om det i många fall kan te sig osannolikt, leda till utdragna processer som kan riskera att påverka de aktörer som avsett att genomföra en affär eller en investering.

Förra veckan publicerade de europeiska tillsynsmyndigheterna EBA, EIOPA och ESMA (gemensamt ESA) slutliga utkast på den första uppsättningen tekniska standarder under förordningen om digital operativ motståndskraft för finanssektorn (DORA).

Publikationen inkluderar fyra standarder som reglerar frågor om bl.a.  IKT-riskhantering, klassificering av IKT-relaterade incidenter, innehåll i policy för användning av IKT-tjänster som stöder kritiska eller viktiga funktioner och som tillhandahålls av tredjepartsleverantörer samt mallar för registerföring.

Policydokumenten kommer nu att granskas av den Europeiska kommissionen och målsättningen är att standarderna ska antas inom de kommande månaderna.  Slutgiltiga versioner av den andra uppsättningen standarder förväntas publiceras senast den 17 juli 2024.

Vill du veta mer om hur DORA kommer att påverka din verksamhet, tveka inte att kontakta vår Techgrupp.

Den europeiska betaltjänstmarknaden är föremål för ständig förändring som till stor del drivs av teknisk utveckling och av nya innovativa aktörer. För att säkerställa att regleringen på området är ändamålsenlig och anpassad efter utmaningarna som digitaliseringen medför har EU-kommissionen presenterat ett förslag på nytt lagstiftningspaket

Under 2022 genomfördes en utvärdering av EU:s betalningsmarknad och det andra betaltjänstdirektivet (PSD2). I utvärderingen och den efterföljande konsekvensbedömning konstaterades det att:

1. konsumenter löper risk att utsättas för bedrägerier och har bristfälligt förtroende för betalning,
2. den öppna banksektorn brister delvis i sin funktion,
3. tillsynsmyndigheterna inom EU har olika befogenheter och skyldigheter, och
4. spelplanen för banker respektive övriga betaltjänstleverantörer är ojämn.

För att motverka konsekvenserna ovan har EU-kommissionen presenterat förslag om ändrade regler på betaltjänstområdet. Ändringarna föreslås genomföras i två rättsakter. Det tredje betaltjänstdirektivet (PSD3) som ersätter PSD2, samt en ny betaltjänstförordning (PSR). Nedan följer några av nyheterna i EU-kommissionens förslag.

Regleringens tillämpningsområde

En förhållandevis stor nyhet i förslaget är att regelverket för elektroniska pengar föreslås integreras i betaltjänstregelverket. Företag som bedriver, eller avser bedriva e-pengaverksamhet, i Sverige kommer således med stor sannolikhet att behöva förhålla sig till lag (2010:751) om betaltjänster istället för lag (2011:755) om elektroniska pengar.

Ytterligare en nyhet är att kontoinformationstjänster föreslås omfatta onlinetjänster som – antingen direkt eller via en leverantör av tekniska tjänster – samlar in och konsoliderar information från betalkonton. Förtydligandet innebär att företag som samlar in och konsoliderar nämnda information kan komma att omfattas av regleringen även om det förlitar sig på en annan aktör för att få tillgång till informationen.

Kapitalkrav och krav på avvecklingsplan

De nuvarande kraven på startkapital föreslås höjas för betalningsinstitut, framför allt med hänsyn till den inflation som varit sedan PSD2. Beräkningsmetoden för kapitalbasen kopplad till betalningstransaktionsvolymer föreslås också bli standard för de betaltjänstleverantörer som tillhandahåller andra betaltjänster än e-penningtjänster.

Ett nytt krav i förslaget är att betalningsinstitut åläggs en skyldighet upprätta en s.k. avvecklingsplan. Planen ska beskriva hur ett eventuellt fallissemang ska hanteras och även stödja en ordnad avveckling av institutets verksamhet.  Den ska även hantera kontinuitet eller återhämtning av kritisk verksamhet som utförs av kontrakterade tjänsteleverantörer, ombud och distributörer.

Åtgärder för att motverka bedrägerier

De senaste åren har bedrägerier på betalningsmarkanden ökat i antal och blivit mer sofistikerade. För att motverka denna utveckling och stärka konsumentskyddet inkluderar förslaget följande nyheter:

• En skyldighet för betaltjänstleverantörer att erbjuda sina kunder en tjänst som innebär att kunden meddelas innan en betalning genomförs, om betalningsmottagares namn inte överensstämmer med innehavaren av det angivna betalkontot. Tjänsten ska dock vara frivillig för kunden att använda.
• Krav på att betaltjänstleverantörer ska implementera ytterligare övervakningsmekanismer för att upptäcka och förhindra bedrägliga transaktioner. Övervakningsmekanismerna ska bl.a. baseras på analyser av kundens tidigare betalningstransaktioner och betalningsvanor.
• En ny ansvarsbestämmelse för betaltjänstleverantörer innebärande en skyldighet att återbetala vissa transaktioner när en konsument godkänt en betalningstransaktion på grund av falska uppgifter från en tredje part som utgett sig att vara anställd hos konsumentens betaltjänstleverantör (s.k. ”Spoofing”).
• Ett konsumentvänligt förtydligande av ansvarsfördelningen mellan betaltjänstleverantörer och konsumenter vid obehöriga transaktioner.
• En skyldighet för betaltjänstleverantörer att varna sina kunder om nya former av betalningsbedrägerier och ge vägledning om nödvändiga försiktighetsåtgärder.

PSD3 och PSR innehåller även nyheter vad gäller bl.a.; stark kundautentisering, undantag från tillståndsplikt för begränsade nätverk, information vid valutaväxling samt skyldigheter för kontoförvaltande betaltjänstleverantörer vid interaktion med leverantörer av öppna banktjänster.

De nya reglerna i PSD3 och PSR innebär att betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, e-pengainstitut och registrerade utgivare av elektroniska pengar kommer att behöva söka om förnyat tillstånd hos Finansinspektionen.

Förslagets nästa steg

Både PSD3 och PSR är föremål för EU:s lagstiftningsförfarande. Det innebär att förslagen nu ska granskas av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Även om direktivet och förordningens ikraftträdande ligger ett par år fram i tiden har företag som bedriver, eller avser bedriva, betaltjänstverksamhet mycket att vinna på redan nu ta hänsyn till de föreslagna ändringarna.

Läs mer om PSD3 och PSR här, eller kontakta:

• Eva Sundling
• Simon Lundahl