Vi har biträtt en IT-leverantör med upprättande och förhandling av ramavtal vid en väsentlig outsourcing av verksamhetskritiska IT-tjänster från ett försäkringsbolag.
Avtalen ingicks under sommaren 2023.
Vårt team bestod av:
PHM verkar på ett 70-tal orter i Sverige från norr till söder via dess 26 lokalt förankrade och självständiga bolag och cirka 1 300 anställda. I och med förvärvet av Bredablick kommer antalet PHM-anställda i Sverige närma sig 2 000.
Bredablick grundades 2009 och har vuxit till att bli en marknadsledare i Sverige. Bredablicks tjänster omfattar olika tjänster relaterade teknisk och ekonomisk förvaltning av bostadsfastigheter och facility services.
För mer information besök PHMs webbplats.
Vårt team bestod av:
En SOU (2021:87) gick förra hösten ut på remiss, där remissmottagarna gavs fram till den 22 februari 2022 att lämna synpunkter. Lagförslaget, lag om anmälan och granskning av utländska direktinvesteringar, avser träffa utländska investeringar i svenska företag som bedriver ”skyddsvärd verksamhet”, som ger investeraren kontroll över mer än 10% av rösterna eller andelarna i målbolaget. Vad skyddsvärd verksamhet utgör har ännu inte definierats, men föreslås omfatta:
Lagstiftningen föreslås även träffa ”indirekta utländska investeringar”, exempelvis investeringar av svenska företag som är direkt eller indirekt kontrollerade av en utländsk investerare. Ryssland, Kina och Iran lyfts som särskilt bevakningsvärda länder.
Inspektionen för strategiska produkter
Enligt lagförslaget kommer investeraren ha en skyldighet att anmäla investeringen till Inspektionen för strategiska produkter (ISP) innan investeringen genomförs. Även det företag som är föremål för investeringen kommer som huvudregel vara skyldigt att upplysa investeraren om att den aktuella lagen gäller för verksamheten. Om lagförslaget genomförs innebär det med andra ord att fler krav kommer att ställas på såväl investerare som målbolag i samband med transnationella investeringar och transaktioner. Sådana förfaranden kan således bli något mer tidskrävande än vad de är idag.
Lagstiftningen föreslås gälla för investeringar som genomförs efter den första februari 2023, men då ärendet fortfarande bereds inom Regeringskansliet kommer tidsramen med största sannolikhet att förlängas. Den eventuella lagstiftningen förväntas ha stor inverkan på det svenska investeringsklimatet, varför det under 2023 blir särskilt intressant att följa frågan närmare och invänta presentation av proposition.
I samband med riktade kontantemissioner ska noterade bolag följa de krav som gäller enligt god sed på aktiemarknaden, vars innebörd har förtydligats i två uttalanden från Aktiemarknadsnämnden.
Kollegiet för svensk bolagsstyrning utfärdade 2014 en rekommendation som ger uttryck för vad som utgör god sed på aktiemarknaden vid riktade kontantemissioner. Enligt rekommendationen är en riktad kontantemission normalt godtagbar från synpunkten av god sed om den är aktiebolagsrättsligt tillåten, vilket innebär att det på objektiva grunder ska ligga i aktieägarnas intresse att avvika från huvudregeln att befintliga aktieägare har företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till sitt befintliga innehav. Godtagbara skäl kan enligt rekommendationen exempelvis vara att emissionen riskerar att inte fulltecknas, kostnaderna för förfarandet (inklusive eventuella emissionsgarantier), tidsaspekten (inklusive exponeringen mot kurssvängningar på aktiemarknaden) eller önskan att i bolagets intresse få in en eller flera större aktieägare i bolaget. Därutöver anger rekommendationen att bolag vid en riktad nyemission på ett utförligt och tydligt sätt ska informera aktieägarna och aktiemarknaden om skälen till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt samt om hur emissionskursen har bestämts eller ska bestämmas och hur marknadsmässigheten säkerställts eller ska säkerställas.
Uttalanden från Aktiemarknadsnämnden
I augusti 2021 meddelade Aktiemarknadsnämnden, som kan uttala sig om tolkning och tillämpning av rekommendationen, ett uttalande (AMN 2021:41) om riktade nyemissioner. I uttalandet anmärkte Aktiemarknadsnämnden på den slentrianmässighet som förelåg på marknaden vid beslut om riktade emissioner och betonade att det inte är förenligt med rekommendationen att besluta om en riktad emission utan att ha gjort en erforderlig analys av förutsättningarna för att genomföra en företrädesemission. Aktiemarknadsnämnden framhöll i uttalandet även att god sed kräver att styrelsen för bolaget tydligt redovisar för aktieägarna hur den resonerat när den kommit fram till att avvika från huvudregeln att kontantemissioner ska ske med företrädesrätt för aktieägarna.
I ett uttalande från Aktiemarknadsnämnden i oktober 2022 (AMN 2022:36) behandlades riktade nyemissioner på nytt med anledning av en framställning från Nasdaq Stockholm rörande förenligheten med god sed i två specifika fall av riktade nyemissioner. Aktiemarknadsnämnden konstaterade i uttalandet att kravet att på ett tydligt sätt redovisa hur styrelsen resonerat när den kommit fram till att avvika från huvudregel inte uppfylldes i något av fallen, då redovisningen måste ge aktieägarna en möjlighet att bedöma styrelsens överväganden i ljuset av förhållandena i det specifika bolaget. Enligt Aktiemarknadsnämnden är ett närmast schablonmässigt uttalande att avvikelsen från företrädesrätten är ett tids- och kostnadseffektivt sätt att skaffa kapital otillräckligt i det avseendet. Inte heller bolagens motiveringar av emissionskursen bedömdes vara tillräckliga i förhållande till kravet på att informera om hur den har bestämts och hur marknadsmässigheten har säkerställts eftersom det i båda fallen inte lämnades någon information om vad styrelsen grundade sin uppfattning på.*
*Ett av bolagen blev sedermera föremål för en sanktion från Nasdaq Stockholms disciplinnämnd med anledning av den konstaterade överträdelsen av god sed.
Undersök förutsättningarna noggrant
Mot bakgrund av ovanstående är det viktigt att styrelsen för ett noterat bolag som överväger att genomföra en riktad kontantemission noggrant undersöker förutsättningarna för att istället genomföra en företrädesemission. I samband med det ska styrelsen utvärdera om det föreligger tillräckliga skäl för att avvika från företrädesrätten, det vill säga om det på objektiva grunder ligger i aktieägarnas intresse att genomföra en riktad nyemission. Styrelsens överväganden bör dokumenteras och i pressmeddelandet om nyemissionen ska bolaget på ett tydligt sätt beskriva skälen till att en riktad nyemission genomförs, samt hur emissionskursen har fastställts och marknadsmässigheten i denna säkerställts.
Vill du veta mer? Kontakta gärna:
Bolag vars finansiella instrument är upptagna till handel på en reglerad marknad eller multilateral handelsplattform (MTF) är enligt EU:s marknadsmissbruksförordning (MAR) skyldiga att upprätta en insiderförteckning i samband med att insiderinformation uppkommer. Insiderförteckningen utgör en förteckning över de personer som har tillgång till insiderinformationen och upprättas för att bolaget ska få kontroll över vilka personer som innehar specifik insiderinformation. Därutöver är insiderförteckningen ett viktigt verktyg för tillsynsmyndigheten när den utreder misstänkta marknadsmissbruksbrott.
I ett sanktionsbeslut från oktober 2021 beslutade Finansinspektionen att ålägga ett bolag noterat på MTF-plattformen Nasdaq First North Growth Market en sanktionsavgift med anledning av att bolaget bland annat åsidosatt kraven på att föra en korrekt insiderförteckning enligt MAR. Enligt bolagets bedömning fanns ingen skyldighet att upprätta insiderförteckning, då bolaget valt att offentliggöra insiderinformationen så snart som möjligt snarare än att besluta om ett uppskjutet offentliggörande av insiderinformationen. Finansinspektionen ansåg dock att skyldigheten att upprätta en insiderförteckning föreligger oaktat om insiderinformationen offentliggörs så snart som möjligt eller om bolaget beslutar att skjuta upp offentliggörandet.
I en nyligen meddelad dom (mål nr 32599-21) bekräftar förvaltningsrätten i Stockholm Finansinspektionens tolkning av MAR, innebärande att en insiderförteckning utan dröjsmål ska upprättas när insiderinformation uppkommer, även när bolaget har för avsikt att offentliggöra insiderinformationen så snart som möjligt.
Vill du veta mer? Kontakta gärna:
Personer i ledande ställning definieras i artikel 3.1.25 MAR och omfattar typiskt sett medlemmar av det noterade bolagets styrelse och personer i ledning eller koncernledning i det noterade bolaget. Närstående till personer i ledande ställning är enligt artikel 3.1.26 MAR bland annat juridiska personer där personen i ledande ställning i det noterade bolaget utför ledningsuppgifter. Definitionen i MAR ger ingen vidare ledning i vad ledningsuppgifter utgör och bedömningen av när en juridisk person ska anses vara närstående till en person i ledande ställning har under det senaste året behandlats, både av Finansinspektionen och förvaltningsrätten.
Finansinspektionens bedömning
Finansinspektionen publicerade i oktober 2016 ett förtydligande som innebar att ledningsuppgifter, i den mening som avses i artikel 3.1.26 MAR, enligt Finansinspektionens uppfattning i ett aktiebolag utförs av exempelvis verkställande direktör, vice verkställande direktör eller enskilda styrelseledamöter som av styrelsen har fått behörighet att företräda bolaget inom ramen för den löpande verksamheten (med undantag för rent administrativa frågor, t.ex. valberedningen). Mot bakgrund av förtydligandet uppfattade vi, och vad vi tror många övriga på marknaden, att styrelseledamöter i svenska aktiebolag som utgångspunkt inte skulle anses utföra ledningsuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1.26 MAR, om inte särskild behörighet lämnats för den enskilda styrelseledamoten.
I oktober 2021 kom dock ett beslut om sanktionsavgift för bristande insynsrapportering från Finansinspektionen som innebar att deras syn på vad som utgör ledningsuppgifter enligt artikel 3.1.26 MAR utvidgades. Enligt Finansinspektionens utvidgade mening får det normalt förutsättas att en persons ställning som styrelseledamot i ett svenskt aktiebolag innebär att personen utför ledningsuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1.26 MAR. I det aktuella bolaget var två av bolagets styrelseledamöter även personer i ledande ställning i ett noterat bolag. Bolagets bedömning var att styrelseledamöternas roller, mot bakgrund av Finansinspektionens förtydligande från 2016, inte var tillräckligt för att ett närståendeförhållande skulle anses ha uppstått i förhållande till dem såsom personer i ledande ställning i det noterade bolaget. Finansinspektionen underkände dock detta resonemang och beslutade om sanktionsavgift om 8 000 000 kronor med anledning av att bolaget, i egenskap av närstående till personer i ledande ställning, inte insynsrapporterat transaktioner som gjorts i det noterade bolaget.
Förvaltningsrättens bedömning
Beslutet från Finansinspektionen överklagades, och i november 2022 meddelade förvaltningsrätten dom i frågan. Förvaltningsrätten konstaterade att begreppet ”utför ledningsuppgifter” ska tolkas så att om en person har möjlighet att delta i eller påverka kapitalplaceringsbeslut så ska denna person anses utföra ledningsuppgifter. Den bestämmanderätt som enligt svensk aktiebolagsrätt tillkommer styrelsen både i förhållande till bolagets ekonomiska förhållanden och den löpande förvaltningen innebär enligt förvaltningsrätten att styrelseledamöter kan antas få tillfälle att delta i eller påverka bolagets kapitalplaceringsbeslut. Förvaltningsrätten konstaterar vidare att det kan finnas omständigheter i det enskilda bolaget som innebär att en styrelseledamot varit förhindrad eller saknat möjlighet att delta i eller påverka bolagets kapitalplaceringsbeslut, såsom dokumentation som visar att styrelseledamoten inte utför ledningsuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1.26 MAR. Förvaltningsrätten ansåg inte att det fanns anledning att avstå från ingripande i det aktuella fallet, men beslutade att sätta ned sanktionsavgiften från 8 000 000 kronor till 4 000 000 kronor.
Sammanfattningsvis konstaterar förvaltningsrätten att det finns en presumtion att styrelseledamöter i svenska aktiebolag utför ledningsuppgifter i den mening som avses i artikel 3.1.26 MAR, och att bevisbördan för att förhållandet är det motsatta ligger hos bolaget. Under förutsättning att en person i ledande ställning i ett noterat bolag har uppdrag som styrelseledamot i ett svenskt aktiebolag blir detta bolag därför närstående juridisk person och skyldigt att insynsrapportera transaktioner som genomförs i det noterade bolaget.
TM:s slutsatser
Mot bakgrund av förvaltningsrättens dom kan det finnas anledning för personer i ledande ställning att omvärdera vilka juridiska personer som ska anses vara närstående samt för noterade bolag att se över interna policys och förteckningar över personer i ledande ställning och dess närstående. Det ankommer på det enskilda bolaget att bedöma om det föreligger en närståenderelation till en person i ledande ställning i ett noterat bolag, och därmed även om rapporteringsskyldighet föreligger för transaktioner som görs i förhållande till det noterade bolaget. Det kan noteras att förvaltningsrättens dom kan komma att överklagas och att tolkningen därmed kan komma att förändras framöver.
Författare: Hanna Hillgren, Johan Wigh och Jacob Elovsson Hultin
Den 17 maj 2023 meddelade Högsta domstolen beslut i mål där frågan var huruvida en skiljeklausul i ett ramavtal utgjorde rättegångshinder i en tvist om ett senare träffat avropsavtal. KB Plastunion väckte talan mot Husqvarna som invände att talan skulle avvisas eftersom tvisten omfattades av skiljeavtal. Högsta domstolen hade att pröva huruvida det fanns ett gällande skiljeavtal mellan parterna.
Enligt 1 § lag (1999:116) om skiljeförfarande kan parter ingå avtal om att dispositiva tvister ska avgöras genom skiljeförfarande. Om parterna har träffat ett sådant avtal får inte en allmän domstol pröva tvisten, om någon av parterna invänder att det finns ett skiljeavtal. Ett skiljeavtal kan avse framtida tvister om ett i avtalet angivet, konkretiserat, rättsförhållande.
Ramavtal används ofta när parter ska reglera hur framtida köp ska gå till. När en part senare ska göra ett köp, avropa, under ramavtalet så blir ramavtalet en del av avropsavtalet. En skiljeklausul i ett ramavtal kan således bli del av avropsavtalet och bindande avseende tvister om avropsavtalet.
För att bedöma huruvida skiljeklausuler i standardavtal utgör avtalsinnehåll eller inte används allmänna avtalsrättsliga principer. För att ett standardavtal ska bli del av ett avtal måste en part ha fått kännedom om standardavtalet före det att avtalet ingicks. Genom en tydlig hänvisning till standardavtalen och genom att hålla villkoren tillgängliga för motparten kan avtalsparterna bli bundna av en skiljeklausul som finns däri trots att motparten inte faktiskt tagit del av skiljeklausulen. Är en skiljeklausul överraskande eller särskilt betungande kan det leda till att bundenhet inte uppstår. Emellertid, anses en skiljeklausul som utgångspunkt inte särskilt överraskande eller betungande i kommersiella avtalsförhållanden (jfr NJA 1980 s. 46).
Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att det fanns ett gällande avtal mellan parterna från 2007. Att avtalet skulle ha upphört fann domstolen inget stöd för. Av avtalet framgick att villkoren var tillämpliga på köp av produkter i enlighet med efterföljande inköpsordrar, vilket bl.a. innefattade en skiljeklausul som omfattade tvister om avtalet och inköpsordrar. År 2014 upprättade Husqvarna inköpsordrar i enlighet med avtalet vilket KB Plastunion senare levererade under. I fakturorna som KB Plastunion upprättade hänvisades till såväl ordrarnas nummer samt varornas artikelnummer. Dessa beställningar omfattades av skiljeklausulen, trots att det inte hade gjorts några beställningar under ett antal år.
Högsta domstolen uttalade vidare att om 2007 års skiljeklausul inte hade gällt så hade KB Plastunion likväl varit bunden av skiljeklausulen i Husqvarnas allmänna villkor. Husqvarna hade nämligen i sina inköpsordrar inkluderat en hänvisning till deras allmänna villkor vari det fanns en skiljeklausul, motsvarande den i avtalet. Av ordrarna framgick även en webbadress där de allmänna villkoren fanns tillgängliga för KB Plastunion. KB Plastunion har sedan levererat i enlighet med ordrarna utan någon invändning mot skiljeklausulen i de allmänna villkoren.
Arbetsdomstolen har meddelat dom i ett mål (AD 2023 nr 2) där en anställd sades upp på grund av anklagelser om grovt tjänstefel. Efter att Arbetsdomstolen ogiltigförklarat uppsägningen uppkom frågan om en arbetsgivare får avräkna lön som den anställde har fått från en annan arbetsgivare efter uppsägningen, från den lön som arbetsgivaren är skyldig att betala på grund av den felaktiga uppsägningen.
Arbetsdomstolen konstaterade att principen för ogiltigförklaring av en uppsägning är att anställningsförhållandet ska fortsätta på samma sätt som före uppsägningen. Detta innebär att arbetsgivaren är skyldig att betala lön för tiden efter den felaktiga uppsägningen. Arbetsdomstolen ansåg emellertid att det inte är acceptabelt att en arbetstagare som har yrkat ogiltigförklaring av en felaktig uppsägning får högre ersättning än den faktiska förlusten. Arbetsdomstolen uttalade även att det framstår som orimligt och oskäligt att en arbetsgivare skulle behöva betala full lön för tid då en anställd utfört arbete åt någon annan och fått lön för detta. Mot bakgrund av detta fastställde Arbetsdomstolen att lönen från den andra arbetsgivaren skulle avräknas från den anställdes lönefordran på grund av den felaktiga uppsägningen.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har meddelat dom i två separata mål. Domarna gäller för mål nr 441-22 och 3375-22 där två anställda skadades genom olycksfall när de arbetade hemifrån. I båda fallen klargjorde HFD att för att det ska finnas ett samband mellan arbetet och en olycka när den anställde arbetar hemifrån. Ett grundläggande krav måste vara att olyckan inträffar när den försäkrade personen utför sina arbetsuppgifter. Ett olycksfall som inträffar medan den anställde gör något annat ska således inte bedömas som ett olycksfall i arbetet. I båda fallen uttalade HFD att eftersom den centrala aspekten vid bedömningen av sambandet mellan olyckor som inträffar vid arbete hemifrån är distinktionen mellan arbete och privatliv, är det irrelevant om distansarbetet varit frivilligt eller beordrat av arbetsgivaren.
Under pandemin arbetade en anställd hemifrån då arbetsgivaren hade beordrat distansarbete för att minska spridningen av Covid-19. Medan han arbetade lossnade strömkabeln till hans dator och föll ner på golvet. När han böjde sig ner för att plocka upp kabeln stötte han till sin son, som lekte under skrivbordet. Kollisionen orsakade en tandskada hos den anställde. HFD fann att den anställde råkat ut för en olycka när han arbetade vid datorn och böjde sig ner för att plocka upp en strömkabel. Olyckan inträffade därför när han utförde sitt arbete. Det som hände var dock att han kolliderade med sin sons huvud. Enligt HFD hänförde sig olyckan därför huvudsakligen till den anställdes privatliv. HFD fastställde att det inte fanns ett tillräckligt samband mellan arbetet och olyckan för att det skulle anses vara fråga om en arbetsskada som omfattades av arbetsskadeförsäkringen.
En anställd, som arbetade hemifrån under Covid-19-pandemin, drabbades av en tandskada när hon reste sig från sitt skrivbord för att ställa undan en kaffekopp och sedan gå på promenad med sin hund. Skadan uppstod när hunden blev ivrig och hoppade upp mot henne. HFD konstaterade att olycksfallet inträffade när hon ställde ut en kaffekopp i köket för att gå på promenad med sin hund. HFD fastställde att olyckan därför inte inträffade när den anställde utförde sitt arbete. Det fanns således inget samband mellan arbetet och olyckan för att det skulle anses vara fråga om en arbetsskada som omfattades av arbetsskadeförsäkringen.
Enligt dataskyddsförordningen, GDPR, har den registrerade på begäran rätt till ”en kopia av de personuppgifter som är under behandling” (artikel 15.3). Denna rätt innefattar enligt EU-domstolens dom av den 4 maj 2023, F.F mot Österreichische Datenschutzbehörde och CRIF GmBH, C‑487/21, ECLI:EU:C:2023:369, rätt att erhålla en kopia av utdrag ur handlingar eller till och med av hela handlingar eller utdrag ur databaser om dessa innehåller den registrerades personuppgifter. Detta om tillhandahållandet av en sådan kopia är nödvändigt för att den registrerade ska kunna utöva sina rättigheter enligt GDPR på ett effektivt sätt. Andras fri- och rättigheter ska dock även de beaktas.
I december 2018 begärde en privatperson tillgång till en kopia av de personuppgifter som ett kreditupplysningsföretag behandlade om hen. Kreditupplysningsföretaget svarade på begäran med en sammanställd förteckning. Då någon kopia av begärda handlingar inte tillhandahållits klagade hen till Österreichische Datenschutzbehörde (DSB). DSB avslog klagomålet med motiveringen att kreditupplysningsföretaget inte hade åsidosatt den registrerades rätt att få tillgång till sina personuppgifter. När ärendet efter överklagan av beslutet skulle prövas av federala förvaltningsdomstolen begärdes ett förhandsavgörande från EU-domstolen avseende tolkningen av orden kopia och information i artikel 15.3 första respektive tredje meningen i dataskyddsförordningen (GDPR).
Enligt EU-domstolen får ordet kopia tolkas utifrån ordets normala betydelse, det vill säga ”en exakt återgivning eller avskrift av ett original”. Domstolen går vidare med att konstatera att begreppet får läsas i ljuset av betydelsen av ordet personuppgifter i GDPR, vilket innefattar såväl objektiva som subjektiva upplysningar. För tydlighets skull förklarar EU-domstolen att ordet kopia inte avser en handling i sig utan endast de personuppgifter som handlingen innehåller. En avgränsning får således göras utifrån vad som utgör personuppgifter i den aktuella handlingen. Hänsyn ska därvid tas till om tillhandahållandet är nödvändigt för att den registrerade ska kunna utöva sina rättigheter.
Intressant att notera är att det i den bedömning som ska göras även hänsyn till andras fri- och rättigheter ska tas. Avslutningsvis klargör dock EU-domstolen att en sådan bedömning inte bör medföra att en registrerad förvägras all information.
Den information som ska lämnas, enligt artikel 15.3 tredje meningen, avser enligt EU-domstolen de personuppgifter som den personuppgiftsansvarige ska tillhandahålla en kopia av enligt artikel 15.1 första meningen.
Personuppgiftsansvariga kan behöva se över sina rutiner för utlämnande av information till registrerade i anledning av domen. Förutom att det endast mycket undantagsvis kan vara tillräckligt med en sammanställning av personuppgifter kan det finnas anledning att se över vilka bedömningar som bör göras för att beakta andras intressen, inkluderande personuppgiftsansvarigs.
Har du frågor eller funderingar relaterade till GDPR? Tveka inte att höra av dig till vår techgrupp.
